Regeringens utspel om en satsning på fler högskoleplatser är en skenmanöver. Antalet eftergymnasiala utbildningsplatser har i stället minskat med 10 600 platser sedan alliansen kom till makten. Det skriver Sara Yazdanfar, förbundsstyrelseledamot i SSU.
När den borgerliga regeringen i veckan presenterade förslag ur vårens budgetproposition var temat att ”fortsätta bekämpa arbetslösheten”. Vad de har sysslat med de senaste sju åren berättade de inte. Däremot konkretiserade de sina lösningar genom att lägga fram tre så kallade satsningar som har i syfte att skapa förutsättningar för arbete.
I förslaget går en av åtgärderna ut på att skapa 9 400 nya utbildningsplatser. Hälften av dem ska återfinnas i Yrkesvux och resten återfinns i högskolan. Totalt kostar regeringens förslag 1,9 miljarder kronor under 2013.
Bra. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder är nödvändiga. Sedan de borgerliga partierna tog makten 2006 har antalet arbetslösa ökat från 280 000 till över 400 000 personer. Vad högerregeringen glömde berätta på sin pressträff är att förslaget i själva verket inte kommer att öka antalet studenter.
Med undantag för under den ekonomiska krisen har regeringen sedan 2006 aktivt minskat antalet högskoleplatser och försvårat förutsättningarna för att plugga upp betyg på Komvux. Bara under 2012 sänkte Jan Björklund (FP) och utbildningsdepartementet de statliga anslagen till landets högskolor och universitet. Resultatet är enligt Högskoleverkets årliga rapporter ett tapp på 10 000 platser. Varje år.
Jag är inget mattesnille. Men när 20 000 platser försvinner från de eftergymnasiala utbildningarna under 2012 och 2013 innebär det aktuella förslaget på 9400 platser inte att antalet utbildningsplatser ökar. Det betyder bara att minskningen inte är lika stor. Grattis Sverige – regeringen skär bara ner de eftergymnasiala utbildningarna med 10 600 platser.
När högskolan byggdes ut under 1960-talet ökade utbildningsnivån påtagligt hos framför allt unga. Mellan 1990 och 2003 mer än fördubblades helårsstudenterna på Sveriges högskolor. Det berodde varken på snällhet eller välgörande ändamål.
Allmän högskola för så många som möjligt byggde på insikten att människans reella valfrihet enbart kan verka om man har så många redskap i ryggsäcken som möjligt. Men reformen hade även en makropolitisk ambition att Sverige inte bara skulle ha en akademisk lägstanivå utan sträva efter att ha världens mest välutbildade befolkning. Samma idéer finns fortfarande. Tyvärr produceras de utanför utbildningsdepartementet.
SSU menar att gymnasieskolan eller motsvarande utbildning efter grundskolan ska vara obligatorisk. Det innebär att alla förutsättningar måste ges till eleven att ta studenten med fullständiga betyg. Allt annat är ett samhälleligt misslyckande. För det andra anser SSU att alla gymnasieprogram ska vara högskoleförberedande. Studenter ska vara rustade för ett helt arbetsliv. Då krävs flexibla människor med fler yrkesmöjligheter än en.
Till sist krävs en skolpeng som fördelas efter socioekonomiska faktorer. Många kommuner delar redan i dag upp skolpengen efter elevernas sociala och ekonomiska förutsättningar. Men det är undantag snarare än norm. Ett ojämlikt samhälle kräver solidarisk fördelning av medlen.
SSU:s förslag för att ge unga liknande möjligheter i livet och makt på arbetsmarknaden står i skarp kontrast till den Moderatledda regeringens passivitet och idétorka. Vi vill skapa förutsättningar för unga, medan borgarna ser en hel generation som en kostnad. Verkliga investeringar i skola och högskola tjänar inte bara enskilda ungdomar på – utan även hela Sverige.
Sara Yazdanfar, Förbundsstyrelseledamot SSU
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
