debatt Samtidigt som priserna på bostäder rusar, påskyndat av Riksbankens stödköp, halkar unga vuxna i Sverige efter i jakten på ett tryggt boende. Vi på Jagvillhabostad.nu vill se att statliga finansiella stöd används för att se till att alla har en trygg bostad, snarare än att bidra till ojämlikhet.
I veckan kom nyheten att Riksbanken fortsätter att investera i bostadsobligationer. Samtidigt kan vi förvänta oss 0 procent i ränta fram till 2024, vilket tillsammans med Riksbankens investeringar lär stärka bostadsmarknaden ytterligare.
Med den exceptionella prisutveckling vi sett på bostäder de senaste åren finns anledning att ifrågasätta Riksbankens beslut. För de som äger sin bostad är det förstås tryggt att se sin investering öka i värde, men för de som står utanför bostadsmarknaden blir utanförskapet större för varje månad som går och varje procentenhet som marknaden växer med.
Vi befinner oss i en bostadskris, men det är inte de som äger sin egen bostad som är utsatta för den, och det är dags att vi ser till att anpassa statliga åtgärder därefter.
Unga vuxna utsätts idag för dubbla lås på bostadsmarknaden – vi saknar kapital och rätt nivå av inkomster för att köpa en bostad, och har för lite kötid för att kunna få en hyresrätt. 238 000 unga personer bor idag ofrivilligt kvar hos sina föräldrar, och många har inte möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden, flytta till en ny stad eller bilda familj på grund av att de saknar bostad. Andra bor i dyra och otrygga andrahandsboenden utan svängrum för att planera sin framtid.
Var finns statliga stöd för alla oss som inte äger en egen bostad? Var finns de drastiska åtgärderna för att stötta vår ekonomi?
Pandemin har dessutom förvärrat den ekonomiska situationen för många unga som blivit av med sina jobb i servicesektorn. För att förbättra den här situationen behöver vi politiska åtgärder som gör det lättare att komma in på bostadsmarknaden, och inte stora stimulanser som gör klyftorna djupare och vägen till ett tryggt boende ännu längre än den redan är.
Det var så klart bra att staten tidigt adresserade den ekonomiska oro som pandemin förde med sig, och köpen av bostadsobligationer var en del av den strategin. Dock stod det ganska snart klart att finansiella marknader fortsatte växa och priset på bostäder skenade, vilket borde ha lett till att den ursprungliga strategin omprövades.
Det skedde inte.
Samtidigt ropar många på andra åtgärder för att stötta grupper som står utanför den ägda bostadsmarknaden – hyreslättnader, fortsatt pausade amorteringskrav, lättnader i kvar-att-leva-på-kalkyler – allt utan att få gehör från makthavare. Var finns statliga stöd för alla oss som inte äger en egen bostad? Var finns de drastiska åtgärderna för att stötta vår ekonomi?
Bostaden må vara till viss del en finansiell produkt, en investering för de som äger den. Men både för dem och för alla andra är den också i första hand något annat – ett hem. Att ha en trygg bostad är en mänsklig rättighet som måste sluta betraktas bara som en handelsvara i ett ekonomiskt system.
Johanna Clarin, vice förbundsordförande, jagvillhabostad.nu
Robin Rushdie Al-Salehi, styrelseledamot, jagvillhabostad.nu
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
