ledare Om väljarna inte vill ge socialarbetarna tillräckligt med resurser måste politiken ändå lyssna på deras berättelser, istället för att hindra dem från att protestera.
De senaste 15 åren har andelen arbetslösa och sjuka med låg ekonomisk standard femdubblats i Sverige.
Siffrorna i LO:s jämlikhetsutredning om hur trygghetssystemen faller samman är även en osminkad bild av en växande kris för socialtjänsten och socialarbetarna.
Samtidigt som ungdomskullarna, liksom gruppen äldre växer så ökar även arbetslösheten och antalet medborgare med sociala behov. 79 procent av ekonomicheferna i Sveriges kommuner varnar för större ekonomiska problem nästa år. Av dem väljer dock 270 av samtliga 290 kraftiga sparbeting framför att höja skatterna, enligt SKL, Sveriges Kommuner och landsting. Detta nya Sverige är ett resultat av väljarnas politiska val.
Här, i skärningspunkten mellan mindre resurser och fler arbetsuppgifter finns socialsekreterarna med sina höga ambitioner att ge en rättssäker, rättvis socialtjänst åt kommunens utsatta invånare. De håller yrkesetiken levande i en vardag med många motstridiga krav, stress, otillräcklighet och hög risk för farliga situationer.
Dagens socialsekreterare är en efterfrågad grupp. Bristen på såväl erfarna som nyutbildade socionomer är stor, enligt arbetsgivare landet runt. Medellönen ligger idag närmare 34 000 kronor.
Istället för att plåga socialtjänstens anställda måste vi ändra villkoren för socialt arbete.
Men arbetsvillkoren i offentlig sektor är ofta pressande. I privat sektor ligger lönerna drygt 20 procent högre och närmare 7 av 10 har någon gång under året övervägt söka arbete utanför socialtjänsten. Att 3 av 10 bytt jobb de senaste 2 åren är därför inte så förvånande men en av flera oroande signaler i den årliga socialsekreterarundersökningen från Akademikerförbundet SSR.
Här redovisas ett stort missnöje med arbetsbelastning, bristande resurser och lön. Men också med att socialtjänsten arbetar för lite förebyggande, att insatserna dras ner och att de inte klarar att ge kvalitet och rättssäkerhet enligt socialtjänstlagens intentioner.
Drygt vart tredje socialsekreterare har dessutom under de senaste två åren blivit utsatt för hot och/eller våld. Värst drabbade är unga som jobbar med biståndsbedömningar.
Det slående är även hur flera svar visar en växande förtroendeklyfta mellan professionen och politikerna. Mer än en tredjedel saknar öppenhet att diskutera problem och brister, vilket är högst beklagligt med tanke på att socialsekreterare ofta vet de mer om verksamheten än de chefer som föredrar budgetunderlaget.
Ett aktuellt exempel är den politiska reaktionen på 13 socialsekreterares kritiska debattinlägg i Eskilstuna-Kuriren i veckan, där kommunalråden Jimmy Jansson (S), Arne Jonsson (C)och Jari Puustinen (M) bryskt bemötte professionens upprörda reaktion på politiska beslut och resursbristens konsekvenser. Istället för öppenhet andades svaret att de önskade tysta skribenterna som använt sin grundlagsskyddade rättighet.
Kommunalråden ansvarar för skatteintäkterna och har förstås all rätt att ha en annan uppfattning och att föra den till torgs, men underförstådda hot mot kommunanställda är inte bara olagligt utan ett fattigdomsbevis för demokratin i en tid när dialogen behövs som bäst.
Socialtjänsten med sitt gigantiska ansvarsområde kommer inte att få det enklare de närmaste åren och politikerna ska vara mer nyfikna och lyhörda när de får synpunkter från professionen – i synnerhet sådana de inte gillar. Billigare konsulthjälp kan de inte få!
Vad kan då göras åt socialtjänstens kris?
Akademikerförbundet SSRs ordförande Heike Erkers framhåller, precis som andra välfärdsförbund att det måste till ytterligare satsningar från regeringen om samhällsuppdraget ska klaras.
Och visst är det viktigt att Magdalena Andersson öppnar statens lador när kommunerna fått nya tunga åtaganden. Men det räcker inte.
Fler måste jobba. Och att mitt i detta slakta, privatisera och kanske kommunalisera arbetsförmedlingen är synnerligen kontraproduktivt. Det måste in mer skattepengar i systemet.
Och där är det till syvende och sist medborgarna som bestämmer genom att visa sin betalningsvilja.
Istället för att plåga socialtjänstens anställda måste vi ändra villkoren för socialt arbete. Det kan man bara göra genom att minska antalet fattiga i och se till att fler mår bra.
Så lyssna på socialarbetarna. De är kanske den grupp som vet mest om vad som händer i Sverige just nu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
