Schabbla inte bort det här nu Sverige

LEDARE Sveriges tillvägagångssätt för att bekämpa coronavirusets spridning står ut i en europeisk jämförelse. Men så gör även den svenska tilliten. Men bakom Sveriges milda väg kan ett hot skönjas: sköt er eller så väntar hårdare restriktioner. 

Det råder utegångsförbud i Spanien. Tillsammans med sin man och sina två småbarn sitter min spanska kompis isolerad. De får endast gå ut två gånger i veckan till affären eller apoteket. Överträdelse bestraffas med skyhöga böter. Spanien befinner sig i en fruktansvärd katastrofal situation och kan bli det land i Europa som i slutändan drabbats allra värst av coronaviruset.

Medborgare har nu börjat ifrågasätta myndigheternas agerande med bland annat namninsamlingar som kräver att restriktionerna ska lättas. »Ingen vet hur länge det här kommer att pågå, det är ohållbart att sitta instängd med två småbarn. Var glad att du bor i Sverige«, säger min vän.

I Sverige råder det inte utegångsförbud. Ändå är gatorna mer öde än vanligt, om än inte på samma sätt som de spanska eller franska. I franska städer spolas gatorna rena med desinfektionsmedel. Helt verkningslöst ur smittskyddssynpunkt och slöseri med resurser som skulle behövas bättre i exempelvis sjukvården.

Ändå är det den svenska coronastrategin som är den mest ifrågasatta. Trots att vi befinner oss mitt i pandemin och att en utvärdering av olika länders hantering nu är både dumt och omöjligt är det samtidigt vad som just nu görs.

Varken Anders Tegnell eller Stefan Löfven kan göra det själva, vi måste hjälpas åt.

Medan andra länder mer eller mindre stängt ner sina samhällen har Sveriges strategi hittills byggt på en balans mellan restriktioner och det personliga ansvaret. Sverige är ett extremt land i många avseenden. Vi särskiljer oss då vi uppvisar större tillit. Tilliten består av tre delar: tilliten mellan varandra, medborgarens tillit till myndigheter samt myndigheters tillit till medborgarna. Vi tror på våra myndigheter som i sin tur känner tillit till medborgarna. På så sätt uppstår ett ömsesidigt förtroende.

Denna tillit genomsyrar Sveriges coronastrategi. Myndigheterna litar på medborgarna, och medborgarna visar ett mycket högt förtroende för myndigheternas och regeringens hantering av pandemin. Samtidigt framställs det som att Sverige lagt ut hela smittbekämpningen på entreprenad hos medborgarna. Så är det naturligtvis inte. Tvärtom har Sverige infört restriktioner som innan pandemin hade varit otänkbara.

Eftersom pandemin förmodligen kommer att pågå tills ett vaccin är på plats behöver restriktionerna vara hållbara. Att låsa in människor i flera månader är också ett socialt experiment, som Johan Carlson uttryckte det i SVT:s Agenda. Men vad som också särskiljer Sverige är att politiska reformer har införts för att underlätta för människor att kunna följa myndigheternas rekommendationer. Avskaffandet av karensdagen är förmodligen en av de mer effektiva åtgärderna mot smittspridning. Människor har nämligen olika förutsättningar att följa rekommendationer. Men vi har också olika förutsättningar att sitta inlåsta i våra hem i flera månader. Det är tärande för vem som helst av oss, men kan innebära ett fruktansvärt lidande för väldigt många grupper.

Strategin verkar än så länge fungera, även om det är för tidigt att konstatera. Gatorna töms och folk ställer in resor, bröllop och håller sina snoriga barn hemma. Den svenska »kurvan« avviker heller inte från andra länder. Tilliten är emellertid villkorad. Sköter vi oss inte finns regeringen och Folkhälsomyndighetens osynliga piska där.

På de dagliga presskonferenserna kan ett underliggande hot skönjas: sköter ni er inte kommer vi behöva införa hårdare restriktioner. Även den mellanmänskliga tilliten är villkorad. Tilliten bygger på att människor följer både lagar och rekommendationer. Den sociala kontrollen, och skammen, mot den som inte följer dessa är skoningslös. Kanske kommer Sverige behöva vidta hårdare restriktioner. Skulle det då innebära det att den svenska tilliten är förlorad? Nej, det betyder bara att myndigheterna bedömer att vi så behöver göra.

Covid-19 är en fruktansvärd sjukdom som orsakar enormt lidande. Det är vårt gemensamma ansvar att bekämpa smittan och skydda varandra och samhällets sköraste. Varken Anders Tegnell eller Stefan Löfven kan göra det själva, vi måste hjälpas åt. Ingen vet vilken strategi som kommer att lyckas bäst. Men som samhällsmedborgare är jag glad över att leva i ett land med hög tillit till varandra och där militären bygger fältsjukhus istället för att kontrollerar sina medborgare.