Screena Moderaterna istället

Ledare Moderaternas förslag om att screena barn i utsatta områden för adhd är bara en i raden av populistiska, repressiva förslag som pekar ut enskilda barn som problem, samtidigt som samhällsproblem lämnas utan lösning. 

Det är ett stort problem att tillgången till hjälp från barn- och ungdomspsykiatrin är så ojämlikt fördelad. Det faktum att utrikes födda barn mer sällan får en adhd-diagnos än barn med föräldrar födda i Sverige är oacceptabelt. 

Ja, det stämmer att skollagen inte ställer något krav på en diagnos för att ett barn eller en ungdom ska få hjälp i skolan. Det är elevens behov som ska avgöra. Men i praktiken öppnar en diagnos dörrar till både behandling och medicinering. 

Moderaterna har styrt Region Stockholm i sexton år. En enkel screening av den moderata politiken blottar sexton förlorade år för barn- och ungdomspsykiatrin. Just nu planerar Svenonius & co för nedläggning av sju BUP-kliniker. 

Syftet med Moderaternas utspel är knappast att komma åt den orättvisa under- diagnostiseringen av barn med adhd. 

Samtidigt har det i den sönderprivatiserade Region Stockholm blivit lättare för privata psykologmottagningar att etablera sig. Privata mottagningar som ger förtur till privata sjukförsäkringspatienter: barn med mindre behov men med föräldrar med större plånböcker får gå före i kön. 

Nedläggningarna av BUP-mottagningar kommer bland annat att drabba 24 000 barn och unga som bor i Botkyrka, där tre av Sveriges mest utsatta bostadsområden ligger. När BUP-mottagningen i Botkyrka lägger ner måste de resa till Skärholmen eller Huddinge, eller till någon av tre särskilda adhd-mottagningar.

Men nedskärningarna inom BUP är inte det värsta. Det värsta är att det av borgerligt styrda kommuner dopade friskolesystemet har undergrävt själva grunden för en fungerande barn- och ungdomspsykiatri, nämligen elevhälsovården. 

Elevhälsovården är, om den fungerar som det är tänkt, en slags screening. För fysiska besvär, och för barns psykiska hälsa. Skolsköterskan träffar alla elever, och har kontakt med fritidspedagoger, lärare, mentorer och skolledningen. I ett bra elevhälsoteam ingår skolläkare, skolkurator och skolpsykolog. Tillsammans kan de utforma de stöd som elever behöver för att klara vardagen och skolan. Ibland extra anpassningar i klassrummet, ibland också samtal med kurator eller skolpsykolog. När det fungerar som det ska kan elevhälsan enkelt få råd och vägledning av barn- och ungdomspsykiatrin, eller remittera vidare dit om det behövs. 

Men elevhälsan fungerar inte som den ska. Elevhälsovården är kommunernas ansvar, och det är ett stort problem att roll- och ansvarsfördelningen mellan kommunerna och regionerna är oklar. Barn och föräldrar hamnar ofta mellan stolarna, och den ena instansen vet ibland inte vad den andra gör. Resursstarka föräldrar kan tjata sig till hjälp, utsatta barn och unga går under. Samordningsproblem går dock att lösa.

Problemet är när skolor knappt har någon elevhälsa alls. Friskolor lägger mindre pengar på elevhälsan än kommunala skolor enligt Skolverket. Och kommer undan med det. Det är inte lönsamt för en enskild skola att ha en skolsköterska på plats, än mindre en kurator och tillgång till tillräckligt många timmar med en skolpsykolog. Så privata vinstdrivande skolor har starka incitament att istället skicka eleverna vidare till BUP-mottagningarna, som blir överbelastade. 

Syftet med Moderaternas utspel är knappast att komma åt den orättvisa underdiagnostiseringen av barn med adhd. Moderaterna bryr sig inte om den ökande ojämlikheten i hälsa och de orättvisa skillnaderna i tillgång till vård. Då hade de ställt krav på att alla skolor ska använda skolpengen för det den är avsedd för, och skapat fler BUP-mottagningar istället för att lägga ner. 

Inte konstigt att det inte går så bra för Ulf Kristerssons Moderater. Den som vill ha främlingsfientlig populism röstar nog hellre på det sverigedemokratiska originalet än på Kristerssons desperata blåkopia.