SD-spel för gallerierna

Det vi ser av uteslutningar och fördömanden handlar enbart om fasadputsning för att kunna växa som parti.

I söndagens Agenda skulle turerna redas ut kring SD:s aviserade massuteslutningar. Enligt partiledningen sker de på grund av rasism, antisemitism och kopplingar till högerextremism och rasbiologi.

För ledningen är det viktigt att visa att avarterna rensas bort för att bilden av SD som ett vanligt mittenparti ska kunna visas upp.

”Det är en avgrund som öppnar sig för mig. Jag vill inte vara med i det parti som Hahne står för”, sa Maria Danielsson, nyligen petad från ordförandeposten i Stockholm av William Hahne under kuppartad kalabalik.

Samma Maria Danielsson fick sin position för att Christoffer Dunly blev petad från ordförandeposten någon vecka innan valet för sina hatkommentarer på Avpixlat.

”Det är 99 procent maktspel, en procent ideologiska skillnader”, sa SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand. Att det är ett maktspel råder inget tvivel om. Men 10 000 kronors-frågan är om SD kommer påverkas av den mediala cirkusen och partiets krig med sig självt?

I Agendaintervjun försäkrade Mattias Karlsson att turbulensen kommer avta eftersom SD nu visar att partiet är en ”bred, vänlig, folklig folkrörelse” som ska utmana Socialdemokraterna såväl som de borgerliga partierna om regeringsmakten.

Det finns inget brett eller vänligt med SD. Partiledningens välregisserade mediebild av de ostyriga ungtupparna Kasselstrand och Hahne i ena ringhörnan och de äldre och förtroendeingivande Karlsson och Åkesson är bedräglig. Den får åskådarna att glömma att nationalismen, rasismen och extremismen är grunden inom både SD och SDU.

Expos chefredaktör Daniel Poohl har uttryckt det som att ”så länge rasismen eller extremismen går i linje med ledningens strategier är den en självklar del av partiet”. Om den går emot ledningens vilja utmålas den som en avart.

Ironiskt nog skulle Mattias Karlsson själv vara en kandidat för uteslutning om den senaste SD-retoriken mot antisemitism faktiskt skulle betyda något i praktiken, enligt Daniel Poohl.

Det är tydligt att Sverigedemokraterna är en plattform för en liten maktfullkomlig klicks metodiska strävan efter makt. Under den korta intervju som Anna Hedenmo hade med Mattias Karlsson upprepade han tre gånger att SD agerar med siktet inställt på regeringsmakten.

Det vi ser av uteslutningar och fördömanden handlar enbart om fasadputsning för att kunna växa som parti. Kunde Dansk Folkeparti, så kan Sverigedemokraterna, tänker man.

De charader som SD kallar uteslutningar i nolltoleransens tecken kommer aldrig göra partiet rumsrent. Inte så länge människor bedöms och fördöms utifrån den rasistiska och extremistiska världsbild som SD driver. Det får inte glömmas bort i ännu en föreställning av Cirkus SD.