Politik Anledningen till att Sverigedemokraterna inte kan se klimatkrisen som ett existentiellt hot är för att partiet sedan 1988 byggt upp en alternativ hotbild som måste säljas in – den homogena nationens nedbrytning och svenskhetens utdöende. Det skriver statsvetaren Mike Enocksson
Det blev redan under valrörelsen allt mer märkbart att Sverigedemokraterna inte bryr sig om klimatkrisen, vilket nu också cementerats i en rad uttalanden som en del av regeringsunderlaget. Men varför det är som så beror på lite olika saker. För det första handlar det om att en hel del av Sverigedemokraternas väljarkår bedöms vara klimathotsförnekare. De tror inte på att klimatet är påverkat av människan, och även om det är det så är det av sådan minimal betydelse att det inte är lönt att lägga någon energi att förebygga det. Samtidigt vill också Sverigedemokraterna attrahera landsbygdsväljare, som på många sätt står i kontrast till Miljöpartiets storstadsväljare. I detta handlar det om att vurma för billigare bensin och diesel, och det handlar om att motarbeta uppförandet av vindkraftverk.
Rent intellektuellt inser säkerligen Jimmie Åkesson och hans ledning klimathotets akutläge, men för dem är det viktigare att om den mänskliga civilisationen går under så gör den i alla fall det med ett svenskt folkhem som är obesudlat av främlingar.
Sverigedemokraterna utmålar också Miljöpartiet som en av sina främsta ideologiska motståndare och enligt sin retorik har det partiet i grunden varit starkt bidragande till att förstöra Sverige, dels genom sin liberala migrationspolitisk, dels genom sin gröna energipolitik. Båda dessa linjer betraktar Sverigedemokraterna som verklighetsfrånvända och att de gjort svenskarnas tillvaro mycket sämre. Därmed går det inte heller att spela med på Miljöpartiets paradgren, miljöpolitiken, och det enda rimliga är att spela ner de argument som miljöpartiet använder sig av för att stärka sin politiska position.
Men det finns också en annan förklaring till varför Sverigedemokraterna inte vill ta klimathotet på allvar. Det går inte att tillskriva klimathotet något större värde i egenskap av ett existentiellt hot mot mänskligheten om man samtidigt vill sälja in en alternativ teori och låta den bli den nya hegemonin, att vinna problemformuleringsprivilegiet. Enligt Sverigedemokraterna är det inte extremväder, utfiskning eller stigande vattennivåer som är hotet – vilket kan ses som rätt paradoxalt för det är just det som kommer drabba den landsbygd som de utger sig för att värna.
Nej det riktiga existentiella hotet mot Sverige och svenskarna är invandrare och mångkultur. Deras närvaro innebär en nedbrytning av den homogena nationalstaten och en urvattning av den nedärvda essens som partiet fram till sitt föregående program ansåg utgöra självaste definitionen av den svenska folkstammen. Det finns således ett existentiellt hot mot svenskarna och det handlar om ett folkutbyte som sker genom den så kallade ”folkvandringen” från Nordafrika, Mellanöstern och Centralasien. I högerextrema kretsar benämns det också som det vita folkmordet, eller ”white genocide”.
Rent intellektuellt inser säkerligen Jimmie Åkesson och hans ledning klimathotets akutläge, men för dem är det viktigare att om den mänskliga civilisationen går under så gör den i alla fall det med ett svenskt folkhem som är obesudlat av främlingar. Än så länge har de andra högerpartierna inte anslutit sig till den här alternativa teorin fullt ut, men utifrån hur de närmat sig Sverigedemokraterna i allt annat, och tillsynes har en tävlan mellan varandra om vem som är bäst på det, och med den nya regeringens klimatambitioner så kanske det bara är en tidsfråga.
Mike Enocksson, Statsvetare, författare och socialdemokrat
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
