SD:s hat är inte historia

Ledare Sverigedemokraterna och Moderaternas politik kan te sig lika, men det är motståndet mot invandring och hatet mot invandrare som är Sverigedemokraternas kärna. M och alliansen får inte glömma det. 

Näringslivets »Dagens industri« har tröttnat på tjatet om Sverigedemokraternas bruna historia. De som är kritiska till att Moderaterna och Ulf Kristersson skulle samarbeta med SD för att kunna bilda regering »hänvisar ytterst sällan till nu levande politiska dokument« skriver PM Nilsson frustrerat i en ledare.

PM Nilsson har rätt i att det är ett problem om kritiken mot Sverigedemokraterna bara handlar om SDs rasistiska rötter. Sverigedemokraterna har ju inte bara ett främlingsfientligt, hatiskt förflutet. Hatet är inte historia, det finns här och nu.

Det handlar inte om SDs sympatisörer som uppblåsta av överdrivna opinionssiffror gav sig själva rätten att förgifta valrörelsen. Utan om Sverigedemokraternas egna företrädare.

SD är det enda partiet som år 2018 måste ha en uttalad nolltolerans mot rasism. Och PM Nilsson hade bara behövt ta del av några av tidningen Expo:s många granskningar för att själv kunna se hur ofta Sverigedemokraternas företrädare bryter mot nolltoleransen. I nutid.

De häver ur sig rasistiska uttalanden, gillar Vit Makt-sajter och sprider anti-semitiska myter på löpande band. Det senaste exemplet är Stefan Borg, Sverigedemokraternas ordförande i Hörby.

Andra skattebetalare, som arbetskrafts- invandrare, till exempel, ska inte ha tillgång till annat än akutvård.

Stefan Borg är öppet homofob. 2017 beskrev han regnbågsflaggan som en symbol för pedofiler. Som på sin Facebook-sida har han gång på gång under de senaste åren länkat till anti-semitiska sidor, och i sina inlägg använder han termer direkt hämtade från Vit makt-miljön som »befolkningsutbyte« och »sista generationens svenskar«.

Stefan Borg har skrivit under ett upprop till förmån för tidningen Nya Tider, som enligt Expo av SD:s egen partiideolog Mattias Karlsson beskrivits som »styrd av neofascistiska krafter som vill normalisera antisemitism«.

Det är en person med de åsikterna som Moderaterna i Hörby genom en valteknisk samverkan har gjort till SDs första kommunstyrelseordförande.

PM Nilssons argumenterar för att Sverigedemokraterna delar Moderaternas politik när det gäller sjukvårdsfrågor, frågor som rör brott och straff, och migration.

Det stämmer att SD numera vill tillåta obegränsat vinstuttag inom sjukvården, och de har en politik som liknar Alliansens kö-miljarder. Men man måste måla med mycket breda penseldrag för att till exempel kunna hävda att alliansen kan gå SD till mötes i sjukvårdspolitik »utan att med en millimeter göra avkall på sin egen politik«.

Skillnaden är att SD vill begränsa tillgången till den svenska sjukvården till svenska medborgare (samtidigt som de vill göra det svårare att bli medborgare). Andra skattebetalare, som arbetskraftsinvandrare, till exempel, ska inte ha tillgång till annat än akutvård.

Mig veterligen tycker varken C eller L att det är en rimlig politik.

Det stämmer att Sverigedemokraternas skattepolitik gör dem till ett högerparti, även om det är en överdrift att som PM Nilsson påstå att »SD:s ekonomiska politik är en blåkopia på alliansens«.

För den som vill är det lätt att hitta likheter mellan SDs politik och alliansens. En viktig anledning till det är dock att Sverigedemokraterna är ett populistiskt parti, i ordets sämsta bemärkelse.

De är emot allt som är dåligt, och för allt som är bra. De gick till exempel till val på att lova den sönderstressade vårdpersonalen rätt till heltid och slut på delade turer. Men de generösa satsningarna är ofinansierade, eller bygger på fullständigt orealistiska nedskärningar på integrationspolitiken.

Det är motståndet mot invandring och hatet mot invandrare som är Sverigedemokraternas kärna. Det är det som förenar dem som röstar på SD, och deras företrädare. Och det är sådan politik som Moderaterna och alliansen skulle ge inflytande.