»Se bortom den urbana normen«

Urbaniseringen har pågått i över två hundra år. Att förklara det med enbart en urban norm förbättrar inte utvecklingen på landsbygden, skriver Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi, i en replik.

Varje gång jag offentligt säger att landsbygden har stora svårigheter rör det upp mycket känslor. Många menar att jag i och med att jag säger detta ger landsbygden problem eftersom jag spär på den urbana normen.

Att jag, genom att säga att städer lockar till sig fler än vad landsbygden gör, påverkar utvecklingen på landsbygden och att jag, genom att belysa problemet, också är med och skapar det.

Personligen har jag väldigt svårt för den här typen av diskussioner. För det första tror jag inte att jag har någon större påverkan på den urbanisering som just nu pågår i samtliga länder världen över. För det andra så tror jag inte att man räddar en problematisk situation genom att förneka dess existens eller försöka förstå dess krafter.

Tvärtom tycker jag att det är min skyldighet som forskare i regionalekonomi att lyfta upp utmaningar som finns för att öka medvetenheten om dem och förhoppningsvis vara med och öka kunskapen om hur vi kan arbeta för att förbättra situationen.

För det tredje så märker jag ofta att individer blir arga för att de personligen inte håller med om det jag säger. De tycker att landsbygden har mycket bättre kvaliteter än staden, så därmed måste det jag säger vara fel. Genom att tro att alla delar samma preferensstruktur som man själv, så kommer man inte att förstå problematiken. Faktum är att landsbygden har tappat befolkning i relation till staden under mycket lång tid – inte bara i Sverige utan i de flesta länderna i världen. Detta är något som vi måste förhålla oss till.

För mig är det en grundläggande rättighet att ALLA skall få välja att bo var de vill. Och under decennier har fler valt att bo i städer. Detta är något som jag tycker måste vara en grundläggande rättighet. Men samtidigt skall naturligtvis samma rättighet gälla för de som hellre bor utanför städerna.

Diskussionen bör därför fokusera på hur vi ändå bibehåller en god livskvalitet för alla de som inte vill flytta till en stad utan som ser landsbygden som det självklara valet för dem.

Många talar också om att det är den urbana normen som gör att människor flyttar till städer och som gör att landsbygden går dåligt. Låt mig först förtydliga att jag absolut kan hålla med om att en sådan norm faktiskt råder. Men för mig blir det mycket problematiskt om vi stannar vid denna förklaring. Urbaniseringen har pågått i över två hundra år och pågår i princip i samtliga länder i världen. Att förklara det med en urban norm är långt ifrån tillräckligt.

Det finns mängder med forskning som visar på attraktionskraften i en omfattande arbetsmarknad, en stor valmöjlighet vad gäller konsumtion av varor och tjänster, tillgång till kultur och andra upplevelser – allt det som kommer i takt med att en plats blir större. Att bortse från hela denna forskning och att bortse från att detta faktiskt är attraktiva faktorer för väldigt många individer begränsar vår möjlighet att förstå problemet.

Jag skulle vilja se en mer nyanserad diskussion kring landsbygdsvecklingen i Sverige för att förstärka och förbättra utvecklingen av dessa platser.

Efter att besökt närmare 200 kommuner under de senaste tio åren så inser jag självfallet att all landsbygd inte är lika. Det finns många fantastiskt kreativa och drivna mindre platser, men det finns tyvärr ännu fler exempel på motsatsen.

När jag säger att landsbygden har svåra problem så gör jag inte som en sifferexercis eller för att smutskasta denna fantastiska del av vårt land, utan för att föra upp frågan på vår agenda så att vi kan börja förhålla oss till den. För även om jag tvivlar på att hela Sverige kommer att leva på sikt så tycker jag att det är önskvärt att en så stor del som möjligt kommer att göra det.

Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi, Jönköpings universitet