”Smoking wet” är det nya, sa Paul när vi satt på en uteservering i Philadelphia i våras. Jag visste redan då att jag skulle bli pappa i oktober, vilket omöjliggjorde en resa till USA under nattens val. Vi skålade för en ny världsmedborgare innan Paul, som är lärare i en av Phillys tuffaste skolor, berättade vidare.
Elever och föräldrar hade kommit på att cigaretter doppade i formalin, som används för att balsamera lik, får dig att domna bort i en stark dimma. ”Smoking wet” är snabbt, billigt, effektivt.
Pauls ord återkommer när jag sitter i larmet på den valvaka som USA:s ambassad i Sverige anordnade i morse. USA är ett ojämlikt land med gigantiska utmaningar, vilket Kent Werne har visat i en artikelserie på Dagens Arena. Mitt Romneys ekonomiska politik, med $5 trillion i ofinansierade skattesänkningar, hade ökat klyftorna och förvärrat situationen ytterligare.
Att president Obama blev omvald, trots den högsta arbetslösheten sedan FDR och den lägsta tillväxten sedan Gallup började mäta, beror på att Romney varken vann förtroende för sitt nygamla ekonomiska alternativ à la Bush, eller sin person. USA har det ännu svårt. Missnöjet är utbrett. Men utmanaren övertygade inte tillräckligt.
Romney betalar bara 14 procent i skatt, vägrar offentliggöra viktiga delar av sina deklarationer mellan 1990 och 2009, redovisar inte namnen på de ”bundlers” som samlar in gigantiska summor pengar åt honom, byter obekymrat åsikter i viktiga sakfrågor (abort, klimatförändringar, sjukvårdsreform), och avrundade med en av valrörelsens mest lögnaktiga reklamfilmer (läs mer här). Mannen med hissar till alla bilarna i garaget blev aldrig, trots en rysligt stark insats i den första debatten, en tillräckligt sympatisk och trovärdig presidentkandidat.
Obamakampanjen kunde ha gjort ett bättre jobb med att förklara såväl de fyra första årens underskattade reformer, som agendan för de kommande fyra åren. Men de var oväntat tuffa när en negativ bild av Romney etablerades, och Demokraterna förtjänar etiketten som världens modernaste parti. Den mix av avancerade teknologiska lösningar, microtargeting och gräsrotsorganisering som jag beskrev i Arena (#5/2012) efter årets andra USA-resa tidigare i höstas, verkar ha varit avgörande när segern säkrades i exempelvis i nyckeldelstaten Ohio.
Valrörelsen 2012 lämnar dock en bitter eftersmak. Efter Citizen United-domen har pengarna flödat på ett sätt som är direkt skadligt för demokratin. Kampanjerna var mer cyniska och negativa än 2008. Värst är Republikanernas ambitiösa försök att hindra väljare från att utföra sin medborgerliga rättighet genom nya ID-lagar, förkortad förtidsröstning, färre vallokaler i områden med fattiga, svarta väljare.
En amerikansk president påverkar hur de ideologiska vindarna i världen blåser, i synnerhet när samarbete över Atlanten uppstår. Minns högervindarna med Reagan och Thatcher, ”tredje vägen” med Clinton och Blair, den olyckliga krigsvägen med Bush och Blair.
I januari 2013 installeras Obama för fyra nya år. Därefter är det val i Italien, Tyskland och så småningom i Storbritannien – under en tidsrymd då Obamas stimulanspaket kan hamna i positiv kontrast jämfört med den europeiska högerns svältkur. Kanske kommer Obama ha mer tid för progressivt samarbete över Atlanten – en bristvara under de fyra första åren – och frågor som ska ligga honom varmt om hjärtat: Ekonomisk jämlikhet och ekologisk hållbarhet.
Visst innehåller den profetian en rejäl dos av önsketänkande. Men det är likväl en förhoppning som på sikt skulle kunna göra skillnad. Såväl för Pauls elever i Philly som för en liten dotter i Obamabody som sover i larmet på sin första valvaka.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
