Världsledarna tackar nej till Putins 70-årsfirande av segern i andra världskriget, skriver Anders Österberg, internationell ledare S i Stockholm och Sergiy Petukhov, människorättsjurist i Kiev.
I år kommer Vladimir Putin att fira 70-årsjublieet av segern i andra världskriget. Det kommer dock att ske inom den närmsta familjen eftersom de flesta världsledarna tackat nej till att komma och i stället skickar någon av lägre rang för att representera landet.
Till och med Kim Jong-Un, Nordkoreas diktator, har tackat nej till att komma till Moskva den 9 maj. Kanske blev han rädd att samröre med Putin skulle kunna solka ner hans rykte och därmed tackade nej?
Så, vad är det som gjort att världsledarna inte kommer till Moskva för att fira segerdagen av andra världskriget?
Samtidigt som stridsvagnarna rullar in över torget i Moskva för att fira segern och freden i andra världskriget rullar ryskt militärt stöd ut över östra Ukraina. Resultatet är mer än 6 000 döda och över 14 000 sårade. Dessutom är 1,5 miljoner internflyktingar sedan konflikten startade. Och en illegal annektering av Krim, fördömd av FN:s generalförsamling.
Ibland behövs det bara en gnista för att en hel präriebrand ska starta. Gnistan som ledde till den ryska upptrappningen var att ukrainska parlamentet avsatte den före detta presidenten, Yanukovitj, efter att han flytt.
Korruptionen och dödande skott mot demonstranterna på Maidan var droppen som fick bägaren att rinna över. En annan av orsakerna till konflikten är att majoriteten av ukrainarna vill ha närmare samröre med EU än med Ryssland. Och Ryssland vill inte släppa taget.
Den ryska aggressionen har fortsatt i östra Ukraina genom så kallade “folkuppror”. Om folk i östra Ukraina vill vara självständiga, så är det inget problem om processen går demokratiskt och enligt folkrätten rätt tillväga.
Problemet är att självständighetsrörelsen underblåses av Ryssland militärt, och att en hel del tyder på att Ryssland vill att även östra Ukraina annekteras in i Ryssland eller åtminstone skapar en landväg till Krim. För Rysslands del kanske det räcker att lämna östra Ukraina som en buffert mellan Europa och Ryssland. Som ett öppet sår.
Därför är det viktigare än någonsin att Sveriges regering fortsätter den stolta traditionen att utvidga EU och välkomnar Ukraina så fort landet uppfyller kriterierna. Detta blir än mer kraftfullt om alla demokratiska partier i Sverige kan ställa sig bakom det.
Putin har också anklagat EU och USA för att blanda sig i den ryska intressesfären och sprida västerländska värderingar. Att Ryssland pratar om intressesfär på det här sättet ger eko tillbaka till kalla kriget.
Precis som i många andra europeiska länder finns det i Ukraina fascistiska och nazistiska politiska element, som i det här fallet vänder sig mot Rysslands inblandning i konflikten för att de vill se ett enat, “stort” Ukraina.
Det är dock ett högst marginellt fenomen i båda västra och östra Ukraina, det vill säga att de här krafterna har svagt stöd bland folket. Men Putin har tagit fasta på att han har nazisterna mot sig och målar ut sig som antifascistisk och antinazistisk förkämpe.
Putin fortsätter att styra Ryssland i en auktoritär riktning och han fortsätter att använda sin armé oavbrutet sedan kriget mot Georgien 2008. I Norden har vi märkt det genom ubåtskränkningar och övningar med flygplan över svenskt luftrum. Eller som att den ryske ambassadören hotade att använda kärnvapenmissiler mot landet om de anslöt sig till ett USA-styrt missilförsvar.
Det finns en stor paradox att fira segerdagen i Moskva när Ryssland bedriver krig. Om den ryska aggressionen fortsätter, så kommer Putin vara än mer ensam i framtida firanden.
Blod kan inte tvättas bort med blod som det ryska ordspråket lyder.
Anders Österberg, internationell ledare Socialdemokraterna i Stockholm
Sergiy Petukhov, människorättsjurist i Kiev, Ismail Gasprinski Centre for Crimean Studies
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
