Ledare Moderaterna vill öka försvarsutgifterna, som andra partier, men vill inte säga hur utgifterna ska finansieras.
Nån j-la ordning får det vara på den som ska få “ordning på Sverige”. Men den högerkonservativa statsministerkandidaten excellerar inte direkt i statsmannamässighet just nu.
Sverige ska ändra sin säkerhetspolitik i grunden, tycker Ulf Kristersson, även om ett beslut om ett svenskt Natomedlemskap går igenom i riksdagen med några ynka rösters övervikt.
Värnplikten, som den Moderatledda alliansregeringen avskaffade med samma minimala marginal, ska nu när den är återinförd helst bli dubbelt så stor, menar Kristersson.
det är rimligt att politikerna fattar snabba och omfattande beslut
Samma Moderater som för inte så länge sedan ansåg att försvaret var ett “särintresse” sällar sig nu till de partier som tycker att försvarsutgifterna ska öka med 40 miljarder kronor. Per år.
Det finns mycket att säga om behovet av att rusta upp försvaret. För den som tror att vårt militära försvar är nyckeln till vår säkerhet är den bistra bakgrunden till dagens debatt att stora delar av försvaret skrotades på 1990-talet. Armén, marinen och flygvapnet utsattes för ”en systematisk slakt” för att citera Ulf Kristersson i söndagskvällens Agenda.
1990 hade det svenska försvaret 84 000 anställda och värnpliktiga. I dag är det bara drygt 30 000 kvar. 125 000 personer ingick i hemvärnet, i dag består det av 20 000 man och kvinnor. Vi hade 11 ubåtar 1990, i dag har vi 4.
Östersjön är upplysningsvis lika många kvadratkilometer stor som tidigare.
Och Gotland ligger där det ligger. Sveriges säkerhet är också våra grannars. Om Ryssland skulle inta Gotland skulle stora dela av Östersjön skäras av, och det skulle bli mycket svårare för Nato att försvara sina baltiska medlemsstater, och för Sverige att undsätta Finland.
Putins folkrättsvidriga krig mot Ukraina rubbar i ett slag hela den europeiska säkerhetsordningen, det är rimligt att politikerna fattar snabba och omfattande beslut.
Samtidigt är det helt orimligt att som Ulf Kristersson gör vägra att tala om hur besluten ska finansieras. Var ska pengarna tas?
En ökning med 40 miljarder per år är ingen liten sak. Det motsvarar mer än hela polisbudgeten.
En ökning av försvarsanslagen till 2 procent av BNP är en “trovärdighetssignal” till Nato, som Ulf Kristersson uttryckt det. Men trovärdigheten bygger såklart på att det finns en plan för hur ökningen ska finansieras.
Framförallt handlar det om att ta ansvar.
Jonna Sima har förmodligen rätt, om Moderaterna får budgetmakten efter nästa val blir det sossarna som får städa upp efteråt. Efterkrigstidens borgerliga regeringar har ett trist track-record, de har alla vänt överskott till stora budgetunderskott.
Men det är inte bara det: att tala om hur en utgift ska finansieras handlar också om att tala om vem ska betala. Blir det de arbetslösa och sjukskrivna som får ta notan, som med Reinfeldts jobbskatteavdrag?
Det är populism av värsta sorten att vägra prioritera.
”Har staten inte råd att skydda landets gränser sysslar staten med fel saker”, lyder texten på ännu en Twitterbild av statsministerkandidaten med kisande blick. ”Svårare än så är det faktiskt inte.”
Jo, precis så svårt är det. Särskilt för den som vill vara en seriös statsministerkandidat.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.