Svenska för invandrare har blivit en väntsal istället för en bra studiemiljö. Staten måste lägga om kursen för SFI så att eleverna får en verklig chans.

I boken Svenska för främlingar, en utforskning (Celanders förlag 2018) bloggar Ebba Martinsson om den kaotiska vardagen som SFI-lärare på skolan Learnitall. Där skrivs eleverna in mitt i en lektion, administration, städning och att täcka upp för kollegor har blivit lärarnas extra arbetsuppgifter. Förutom att fylla i elevernas individuella utbildningsplaner varje vecka samt dokumentera varje halvtimme av den egna arbetsdagen.

Allt detta är respektlöst mot både elever och lärare

Lektioner hinner de nästan inte ha. Administration och kontroll, liksom företagets ekonomi är överordnat pedagogik.

Varken Ebba eller företaget finns i verkligheten, men författaren Karin Ulvesson är utbildad lärare som jobbat med svenska för invandrare och vet med andra ord vad hon skriver om.

Svenskundervisning för invandrare ska sedan 1965 lära ut grundläggande kunskaper i svenska språket till vuxna. Kommunerna har ansvaret och har lagt ut ungefär 34 procent på entreprenad. Deltagande i SFI, så kallad språkplikt, krävs numera även för rätt till försörjningsstöd.

Ett viktigt mål är att stärka deltagarnas möjligheter till anställning och egen inkomst. Därför är det bra att även flyktingar från Ukraina sedan augusti fått denna rättighet. Men som Riksrevisionen konstaterade redan 2008 har målet inte utvärderats och effekterna på arbetsmarknaden är okända.

Med tiden har kritiken mot SFI blivit allt mer högljudd. Inte utan anledning.

• Tiden för att gå klart har blivit allt längre.
• Skolorna kontrolleras inte av Skolinspektionen.
• Över hälften av lärarna saknar utbildning i svenska som andraspråk, vilket kritiseras i en utredning, tillsatt av tidigare utbildningsminister Anna Ekström (S). De ”mycket lågt ställda kraven” rymmer inte den kompetens som sfi-lärare måste ha och har ”bidragit till att cementera otillräckliga förutsättningar för komvuxverksamheter att utföra sitt uppdrag”.
• Arbetsgivarna tycker att elever som gått SFI kan för lite, enligt en rapport från SNS. Färre än tio procent slutför sista kursen.
Dagens regler om helt individanpassad undervisning där det är möjligt att droppa in och ut ur skolan i stort sett närsomhelst har premierat flexibilitet. Vissa kommuner skriver in elever varje vecka, men de kan placeras på en kurs på helt fel nivå för att fylla platserna. Närvaro krävs bara var tredje vecka, det går att vara inskriven obegränsad tid och plugga dag, kväll, helg osv.

Allt detta är respektlöst mot både elever och lärare.

”I dag är utbildningen inom SFI så ostrukturerad att det är oklart vad eleven ska göra”, skriver läraren Sara Pargell i SVD 27 augusti. och efterlyser nya styrdokument, fasta kurslängder och ett stopp för ”geschäftet, koncentrera undervisningen till färre och större offentligt drivna skolor med välutbildade lärare.”

Helt enkelt en vanlig kommunal, inte vinstdriven skola.

Den ovan nämnda utredningen kom häromåret med ett antal förslag:

Studieavbrottens orsaker ska följas upp, något staten struntat i sen 2010.

Den totala tiden för SFI begränsas till 4 år.

Utredaren vill även skärpa reglerna för hur ofta nya elever ska tas in, när distansundervisning är tillåtet och låta Skolinspektionen granska skolorna.

Bra är också förslaget att starta särskild högskoleutbildning i vuxenpedagogik,

Det är dock huvudsakligen maxtiden för utbildningen som arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) hittills tagit fasta på när han vill förändra.

Inte om det är lämpligt med privata utförare, inte om det är lämpligt med drop-in-pedagogik, inte om lärarna har förmåga och adekvat utbildning.

Det handlar om elever som inte får en chans så länge staten struntar i att det inte fungerar.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena