Sveriges Radios granskning av de studieavgifter som utomeuropeiska studenter betalar är välkommen. Avgifterna är ett hinder för internationalisering, skriver Johan Alvfors, vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer.
När studieavgifterna för utomeuropeiska studenter infördes 2011 minskade de så kallade freemoverstudenterna med drygt 60 procent. Det innebar 5000 färre studenter från Asien, 1000 färre från Afrika och ungefär 3000 färre från övriga världen.
Det är en stor förlust för den svenska högskolan, som flyttades tillbaka i tiden och blev än mer europeisk. Och det trots att högskolorna nu lägger ner omfattande resurser på rekrytering världen över – resurser som nu blir påslag på studieavgifterna.
Studieavgifterna infördes med argumentet att Sverige ska konkurrera om studenter med kvalitet, inte billig utbildning. Ironiskt nog har studieavgifterna inte lett till några kvalitetsförstärkningar – tvärtom. En bra högre utbildning är beroende av en bred studentgrupp med många olika perspektiv. Därför leder färre internationella perspektiv till sämre möjligheter till bra utbildning.
I en allt mer internationell värld är det farligt att vi studenter, både svenska och utländska medborgare, får sämre möjligheter att lära av varandra. Även om studentmobilitet inte automatiskt leder till kritiskt och kreativt utbyte i utbildningen är det en förutsättning för att internationalisering ska in i läroprocesserna.
Dessutom gör studieavgifterna utbildning till en plånboksfråga, och sätter studenternas meriter i andra rummet. Så får det aldrig vara i en högskola som ska sätta studenternas kunskap och vilja till utveckling främst.
Mot den bakgrunden är högskoleminister Helene Hellmark Knutssons löfte om en utredning svårt att förstå. Vi vet svart på vitt vilka negativa effekter som studieavgifterna har fått. Vad är det vi behöver utreda? Om ministern menar allvar med sitt engagemang för internationalisering finns det en enkel lösning: ta bort studieavgifterna.
Precis som Sveriges förenade studentkårer (SFS) vill Vänsterpartiet och Miljöpartiet att Sverige ska vara ett föredöme och göra utbildningen avgiftsfri för alla. Hellmark Knutssons eget parti Socialdemokraterna skriver i sitt Framtidskontrakt att en del av studieplatserna i högskolan ska vara öppna för utomeuropeiska studenter. Det är ett bättre alternativ om riksdagen trots allt vill sätta ett tak för hur mycket staten bidrar till internationaliseringen. De borgliga partierna har också ett stort ansvar att agera på de starka bevisen för att studieavgifter inte fungerar. Det behövs en bred riksdagsmajoritet mot avgifterna.
I stället för att lägga resurser på internationell rekrytering för att locka studenter, arbeta för utvecklade stipendiesystem och motverka den ojämlikhet och särbehandling som följer i spåren av studieavgifterna, borde lärosätena få ägna sig åt att använda den internationella mobiliteten bättre. Som SFS tidigare har konstaterat räcker det inte med kurser på engelska för att internationalisera högskolan. Såväl kursernas innehåll som utbildningens metodik måste involvera internationella perspektiv. Först då blir investeringen i utländska studenters utbildning riktigt värdefull, både för Sverige och studenterna.
Därför borde politiken ägna mer tid åt att främja pedagogisk utveckling i högskolan, och mindre tid åt att diskutera om vi ska ha kvar ett ineffektivt avgiftssystem. Den frågan borde redan vara avgjord.
Johan Alvfors, vice ordförande, Sveriges förenade studentkårer
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
