Almegas Björn Axelsson skriver i en debattartikel på Dagens Arena den 8 februari att kompetensförsörjningen är ett stort hinder för svensk arbetsmarknad. Men frågan om kompetensförsörjning är bredare än vad Axelsson gör gällande – den måste grundas på en välutbildad arbetskraft. Därför är nyckeln till kompetensförsörjningen inte i första hand mer matchning eller anpassning, som Axelsson föreslår, utan snarare högre kvalitet i högskolan.
Den största och mest påtagliga kvalitetsbristen i den högre utbildningen är bristen på kontakt mellan lärare och studenter, samtidigt som antalet studenter per lärare har ökat kraftigt det senaste decenniet. För de flesta studenter är antalet lärarledda timmar ett stort problem, där huvuddelen av studierna utgörs av enskilda självstudier med svag handledning eller återkoppling. Kontakten mellan student och lärare är exceptionellt viktig för att ge en hög kvalitet i utbildningen och därmed en välutbildad arbetskraft.
En annan olycklig omständighet är att matchningskvalitén mellan arbete och kompetens inte är effektiv. I dag saknar de flesta studenterna möjlighet till arbetslöshetsersättning efter studierna, vilket gör att när studenten inte har råd att vänta på en god matchning mellan arbete och studier blir arbetslivets kompetensförsörjning lidande. En arbetslöshetsersättning för studenter skulle därför förbättra arbetsmarknadens kompetensförsörjning.
Frågan om kompetensförsörjning är svårare eftersom en strävan efter en bättre anpassning oftast innebär att jaga sin egen skugga. Problemet med anpassning för ökad kompetensförsörjning kan verka banalt men verkligheten är att det är ytterst svårt att förutse arbetsmarknadens behov. Anta, i de bästa av världar, att det tar ett år att planera en utbildning, ett år att starta och avsluta första rekryteringsfasen samt fem år för första studenten att ta examen. Detta innebär att anpassningsprocessen kan ta sju år att genomföra. Eftersom denna process är tidskrävande kan ökade anpassningsansträngningar innebära att den nyutbildade arbetskraften alltid ligger steget efter arbetsmarknaden och därför skulle arbetskraften inte bara befinna sig på fel planhalva, utan snarare på läktaren.
Axelsson menar vidare att utbildningen måste ha ett ökat fokus på att ”mjuka kompetenser” och inte enbart yrkesspecialiserade kunskaper. De ”mjuka kompetenser” Axelsson räknar upp i sin artikel är vad SFS brukar sortera under begreppet ”bildning”. SFS anser att bildning är en huvudnyckel till att framtidens arbetskraft ska kunna anpassa sig själva till arbetsmarknadens rådande efterfrågan. Bildning är därför garanten för att kompetensförsörjningen ska kunna säkras.
Frågan om kompetensförsörjning berör fler parter – högskolorna måste ha parter att samverka med. Enligt en rapport från Högskoleverket har högskolorna blivit allt bättre, till skillnad från vad Axelsson menar, på att samverka med näringslivet. Rapporten visar också att studenterna har varit drivande i frågan. Dåvarande Universitetskanslern Anders Flodström riktar i stället kritik mot näringslivets ovilja. ”Men detta kräver som sagt att alla tar sitt ansvar och – inte minst – att de betydande framsteg som högskolan ändå har gjort ges ett erkännande från näringslivet och att näringslivets allmänna klagan byts mot konstruktivt handlande.” En kritik som Axelsson borde beakta.
Utmaningen att skapa en välutbildad arbetskraft även i framtiden kvarstår dock men lösningen kommer aldrig enbart kunna stavas till matchning, anpassning eller samverkan. Utan lösningen för en framtida kompetent och välutbildad arbetskraft är att höja kvaliteten i utbildningen.
Beatrice Högå, ordförande, Elisabeth Gehrke, vice ordförande, Sveriges förenade studentkårer.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
