Genomgående har betydelsen av ENQA:s kritik av det svenska utvärderingssystemet av högskolans kvalitet nonchalerats av regeringen. Anmärkningsvärt, skriver Erik Arroy, ordförande för Sveriges för Sveriges förenade studentkårer.
Gång på gång får vi exempel på hur det svenska utbildningssystemet inte håller måttet. För högskolan är ett av de mest aktuella exemplen att det nya systemet för att utvärdera högskolans kvalitet inte fungerar.
Om dåvarande högskoleminister Tobias Krantz hade lyssnat på Sveriges studenter och rektorer hade åtminstone denna del av dagens utbildningskris kunnat undvikas. Nu har Jan Björklund chansen att inte göra om sin företrädares misstag.
När det stormade som mest i turerna med att skapa ett nytt kvalitetsutvärderingssystem tillhörde Sveriges förenade studentkårer (SFS) de som först och skarpast kritiserade så väl processen och förslaget som utbildningsdepartementet arbetade fram. Ambitionen med systemet är att ha ett så kallat resultatfokus genom att bedöma utbildningens måluppfyllelse av de examensmål som uttrycks i lagen.
Naturligtvis är det rimligt att regeringen vill följa upp hur väl studieresultaten når examensmålen, men som kvalitetsutvärdering av en utbildning är metoden otillräcklig. Vår huvudkritik kan sammanfattas i dessa punkter:
* Studenternas roll i systemet är mycket otydlig – vi som genomgår utbildningarna måste ha stort inflytande i bedömningen av dem. På samma sätt måste större hänsyn tas till lärosätets interna arbete och inte främst studenternas examensarbete. Underlaget för bedömningarna måste därför breddas.
* Med det mycket snäva resultatfokus utvärderingarna bygger på kan utvärderingarna lika gärna kan hävdas bedöma kvaliteten på studenterna som på utbildningen de genomgår. Omdömena riskerar att vara missvisande.
* Istället för att vara ett straffande kontrollsystem måste syftet med systemet vara att utveckla och förbättra utbildningarna med fokus på studenters lärande. Vi borde utvärdera för att främja, inte för att straffa.
På dessa punkter fick SFS med flera också helt rätt när ENQA för två år sedan riktade skarp kritik mot det svenska systemet och hotade med att utesluta Sverige och Högskoleverket (HSV). På åtta av elva punkter håller Sveriges system inte måttet.
Universitetskanslersämbetet har dock genomfört reformen enligt departementets order och samtidigt försökt vara lyhörda och flexibla gentemot oss och sektorn. Sedan systemet infördes har vi i dialog med Universitetskanslersämbetet (UKÄ) arbetat för att stärka studenternas roll och vidga resultatbegreppet. Vi vill göra det bästa av situationen.
Det finns också goda skäl att tro att det utvecklade systemet som planeras införas från 2015 i huvudsak kan leva upp till ENQA:s förväntningar. Frågan är dock med hur god marginal vi hoppar över ribban – och när?
Att regeringen till vilket pris som helst avser ha fortsatt fokus på utbildningarnas resultat har Jan Björklund klargjort med all önskvärd tydlighet. Lika envist som ensamt har Björklund också hävdat att Sverige är ett föregångsland i frågan om utvärdering och kvalitetssäkring, vilket resten av världen är på väg att ta efter. Genomgående har betydelsen av ENQA:s kritik därför tonats ner och nonchalerats. Det är anmärkningsvärt.
Sverige kan inte ansöka om ett nytt medlemskap i ENQA förrän om två år. Det är ett hårt slag mot det svenska utbildningssystemets internationella anseende. Det bekräftar också än en gång vad vi, studenterna, redan vet – utvärderingen av våra utbildningar fungerar inte.
Det är tydligare än någonsin att regeringen måste släppa sin politiska prestige och slakta heliga kor. Ett nytt system håller på att tas fram och än är det inte för sent att låta det tillmötesgå SFS och lärosätenas krav. Det är dags att de som genomgår och genomför utbildningarna tas på allvar.
Erik Arroy
Ordförande för Sveriges för Sveriges förenade studentkårer
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
