Tänker publicservicecheferna gömma sig bakom undervisningar som visar hur högt stödet för public service är, eller är de intresserade av att visa hur de kommer arbeta för att öka representationen? Det undrar Shadé Jalali, människorättsaktivist.
Jag är inte överaskad över att public service-cheferna svarar att de har lyssnat fastän jag och många med mig kände att de inte gjorde det. För det är exakt det offensiva sättet jag pratar om i debattartikeln. När ni skriver
”Men publiken ville också ha svar – på hur vi tänker och hur vi resonerar när vi skildrar förorten och om hur vi jobbade med representativitet. När vi svarar på de frågorna så var inte det ett försvarstal – det var ett svar”
så är det faktiskt inte hela sanningen.
När era svar varvas med påpekanden om att Anja Hildén minsann har utländsk bakgrund eller att ni påstår att vi pratar om fel saker genom att påpeka ”men jag trodde att vi var här för att prata om Public Service” så är det svårt att känna att ni har lyssnat på oss.
Men det är bra om ni har lyssnat. Ni kanske fick er en tankeställare. Kanske. Men sen skriver ni att förtroendet för public service är starkt och då förstår jag inte vad ni vill ha sagt? Betyder det att ni anser att ni inte bryr er om den kritik ni fick? Tänker ni gömma er bakom väggen av undersökningar som visar stödet för public service, när så många uppenbarligen vill att ni nyanserar rapporteringen och ökar representationen? Eller tänker ni visa med siffror och bevis att ni tänker bli bättre? Det är nämligen det jag saknar i ert svar. Hur kommer ni att arbeta för att bli bättre? Jag är er publik. Jag vill veta.
Shadé Jalali, människorättsaktivist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
