Ett misstag Jesper Nilsson gör är att han blandar samman två olika tankar i vår idédebatt. Resonemanget om "det goda samhället" ska inte direkt kopplas samman med resonemanget om det ”goda arbetet”, vilket det verkar som Jesper Nilsson gör, skriver Öppna Kriskommissionen.
De ändringar i grundlagen som riksdagen beslutade om förra veckan stärker den direkta demokratin i Sverige. Samtidigt är det nödvändigt att gå försiktigt fram. Demokratins idé om alla medborgares absoluta jämlikhet kan snabbt förfuskas av glad aningslöshet.
Världsaidsdagen blir ofta ett tillfälle för medier att måla upp dystopier utomlands, samtidigt som diskrimineringen och tystnaden i Sverige sällan berörs och än mindre problematiseras eller kopplas samman med politiskt ansvar.
Rätten till drägliga arbetsvillkor får inte förvanskas till ett instrument i gränskontrollmyndigheternas arsenal. En persons migrationsrättsliga status får aldrig vara det som ensamt definierar vem hon är och vilka rättigheter hon har, skriver Samuel Engblom, TCO-jurist.
Vad har Öppna Kriskommissionen hittat som är värdefullt? Jo, i sin metod och avgränsning har man pekat ut den bristande punkten mellan Socialdemokraternas förnyelseprocess och ett allt mer sviktande väljarstöd, skriver Jesper Nilsson, chefredaktör Dagens Konflikt.
Moderaterna har gjort framtidslösheten till program och Anders Borg samlar pengar på hög, trots att de politiska utmaningarna är många och stora. Men från de borgerliga minipartierna kommer bara små pip. Är de rädda för Borgs förskräckliga humör?
Ett solidariskt samhälle bygger vi inte endast med en solidarisk finansiering av välfärden, solidariteten bygger lika mycket på egenansvaret. Ett egenansvar för att ta hand om sin hälsa framför att lasta ett system i onödan, skriver Öppna Kriskommissionen.
Klimatmötet i Cancún inleds i dag och det är övertydligt att kapitalismen inte löser de globala ödesfrågorna. Men i Sverige är oppositionen bäst på att vara emot Reinfeldt, och inom S förs framtidsdebatten i form av pajkastning på DN:s debattsida.
Det jäser i de kristdemokratiska leden. Men Göran Hägglund ler. Han vill vara allas vän och ingens ovän och zickzackar sig fram. Efter valet ville han överge gamla käpphästar. Häromåret flörtade han själv med högerpopulismen. Frågan är vad han vill.
För många kan steget vara långt till utbildning och att läsa på vuxenutbildningen och skuldsätta sig med studielån känns inte alltid som ett alternativ. Därför vill vi i Vänsterpartiet att de som läser in sin gymnasiekompetens på Komvux ska få 80 procent av studiemedlen som bidrag, skriver Rossana Dinamarca, utbildningspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
Moderater och folkpartister har sålt mittpunkten i Bredäng, Högdalen, Skärholmen, Rinkeby och Tensta – Stockholms ”arrival cities”. De har på så vis gett upp ett av den demokratiska politikens viktigaste uppdrag: samhällsplaneringen.
Ungas problem på arbetsmarknaden handlar i hög grad om bristande utbildning. Men från arbetsgivarhåll vill man hellre prata om större möjligheter till korttidsanställningar och sänkta ingångslöner för att göra ungdomsgrupperna ”mer konkurrenskraftiga” på arbetsmarknaden, skriver Jonas Olofsson, TCO-utredare och docent vid Umeå universitet och Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef TCO.
Det så kallade räddningspaketet för Irland är ännu ett exempel på hur eurozonens ledare skjuter problemen framför sig och beskattar medborgarna, i stället för att låta ägarna och placerarna ta smällen för den vansinniga lånekarusellen.
Det kommer inte som någon överraskning att Beatrice Ask vill granska Brottsförebyggande rådet. Det finns en motsättning mellan Brå och justitieministern som handlar både om synen på brottslighet och på statistik.
Att 60 procent av landets dementa åldringar låses in på nätterna är både farligt och människoovärdigt. Men det mest uppseendeväckande är att nyheten briserar först nu. Äldrevårdens kris är inte ny. Det stora problemet är bristen på resurser.
