Efter valet 2006 beslutade ett segerrusigt Centerparti att målet i valet 2010 skulle vara att partiet fördubblas, det vill säga nå 16 procent. I höstas justerades målet till tio procent. De senaste opinionssiffrorna, 3,1 procent, är i ljuset av dessa ambitioner närmast en katastrof.
Regeringens jakt på de långtidssjukskrivna dominerade partiledardebatten i riksdagen i går. Två tydliga alternativ till hur rehabiliteringen ska gå till visades. Men diskussionen förmår inte hantera den verkligt stora frågan - hur arbetsgivarnas krav på den perfekta arbetskraften oavbrutet skärpts.
Politisk förändring går långsamt i USA. Systemet är konstruerat för stor tröghet. Ett år med Barack Obama är för kort tid att säga något bestämt. Men amerikanska kommentarer från liberal kant avslöjar en nödvändig tillnyktring av orealistiska förväntningar.
Svart på vitt har vi fått se hur snabbt talibanerna skulle återerövra makten om västtrupperna lämnar Afghanistan. Men demokrati och frihet kan inte bara försvaras och stärkas med vapen och soldater. Varje dollar eller krona som läggs på militära insatser måste också läggas på utvecklingsarbete.
Ibland ges intrycket att krisen är över, eftersom risken för en total finansiell härdsmälta har avvärjts. Men i många länder väntar bistra tider. Irland har avvisat alla finanspolitiska stimulanser och i stället drastiskt minskat de offentliga utgifterna. Resultatet är en ekonomisk kollaps.
I veckan presenterade TCO en rapport som punkterar myten om Las och ungdomsarbetslöshet. Samtidigt lade de fram ett förslag om generationsväxling. För några år sedan föreslog LO-förbundet Handels en liknande intressant idé. Nu har de rödgröna chansen att göra den till sin och visa att de på allvar tänker få bukt med ungdomsarbetslösheten.
Kulturpolitikens återkomst som het stridsfråga är anmärkningsvärd. För tre år sedan var den stendöd. Nu vill alla vara med. Den viktigaste orsaken till att kulturpolitiken tränger sig på är att kultursektorn har utvecklats till experimentverkstad för en rättslös arbetsmarknad.
Vem bär ansvaret för de isländska bankernas kollaps? En global ekonomi kräver en global rättsordning. Vi är alla i behov av en genomlysning av ansvaret i fallet Island, eftersom det som hänt där kan hända igen. Till exempel i spåren av SEB:s och Swedbanks vårdslösa krediter i Baltikum.
DN:s nya boss Gunilla Herlitz har visat att hon inte drar sig för att detaljstyra tidningen själv. Senast stoppade hon en annons från den polska fackföreningen Solidaritet eftersom hon inte delade deras tolkning av storföretaget Ikea:s uppträdande. Utvecklingen på DN är inte bara ett brott mot publicistiska principer utan i förlängningen ett hot mot yttrandefriheten.
Sverige är ett litet land som behöver en aktiv näringspolitik. Den ska inte upprepa 70-talets misstag. Då var huvudfokus att "rädda jobben" till varje pris. Nu måste uppgiften vara att rädda och utveckla knowhow som kan utveckla Sverige.
Behövs de politiska partierna? Ja, även om vi skulle avsky partipolitiken är det första som händer när partierna avskaffats att de måste uppfinnas på nytt. Men eftersom dagens partier vill vinna varje dygns strid om dagordningen, har de försummat sin roll att slipa på långsiktiga lösningar.
Av utvecklings- och rättviseskäl behöver migration underlättas. Öppnare gränser måste ske med migranters rättigheter i fokus. Invandring sänker inte löner, ökar ingen arbetslöshet, får inte välfärdssystemen att bryta samman. Starka fackföreningar och öppna gränser är ett politiskt frihetsmål.
Trots att 119 regeringschefer seglade in i Bella Center den sista dagen är klimatmötet i Köpenhamn inget annat än ett fiasko. Det må hållas ett nytt klimatmöte om ett år, men inget tyder på att världens regeringar ska vakna upp och agera på allvar.
De rika länderna har en historia av att inte lova tillräckligt stora utsläppsminskningar - och inte heller hålla de löften de ger. Fattiga människor drabbas hårdast av klimatförändringar. Även miljö- och klimatfrågor har ett maktperspektiv. Det är dags för riktig miljörättvisa.
Det är inte slumpen eller att statsministern varit för mycket utomlands, som lett till debatten om utförsäkrade långtidssjuka. Det finns ett mönster: Anders Borg ska bestämma allt in i minsta detalj. När den nationalekonomiska regelboken ersätter förnuftet, blir lagarna smärre förtretligheter på vägen.
