Under demonstrationerna mot Davids Cup-matchen i Malmö hände det igen. Våldet visade upp sitt fula tryne. Det är hög tid att vänstern vänder de våldsbenägna extremisterna ryggen. Tydligt och konsekvent.
Den offentliga sektorn har knappt återhämtat sig från 90-talets kris. Men snart kommer nedskärningar kommuner och landsting igen. Ska de sämst avlönade, som arbetar i vården, åter få betala för skattelättnader, oreglerad finansmarkand och en kris de inte är ansvariga för?
Med ett och ett halvt år kvar till valet är det skarpt läge. I gårdagens SVT-duell var Mona Sahlin tydlig och offensiv. Tyvärr räcker inte det. Alliansen startade valrörelsen för länge sen. Därför duger det inte med utdragna förhandlingar i rödgröna arbetsgrupper. Oppositionen behöver snarast komma överens om och leverera politik.
Håll i slantarna! Det är regeringen Reinfeldts egendomliga recept mot den stora depressionen, som är på väg med stormsteg. Vad Reinfeldt glömmer är att Sverige inte har en budget i balans, utan ett snabbt växande underskott.
Förra veckan mördade Tim Kretschmer 15 personer i tyska Winnenden. Sedan dess har ledarsidor och kolumnister grubblat över förklaringen. Det märkliga är att den enda gemensamma faktorn i alla dessa massakrer inte har diskuteras: att de som skjuter är män.
För trettio sedan inledde Margaret Thatcher en nyliberal revolution, till följd av den statsreglerade kapitalismens kris på 70-talet. I dag har den avreglerade kapitalismen kollapsat. Nyliberalismens era är över. Men vad som kommer efter Thatcherismen förblir helt och hållet oklart.
Regeringen sprider en myt om att den för en ekonomiskt ansvarsfull politik. Men en sådan handlar inte om hur många kronor man sätter sprätt på, utan vad de används till. Pratet om ansvarsfullhet döljer att man har valt att satsa på fel saker.
Att "frysa löner" låter bättre än att "sänka löner", men är i praktiken samma sak. Lönesänkningar marknadsförs nu som lösningen på den ekonomiska krisen. Men de kommer ur en ansvarslös högerpolitik, som inte garanterar jobben. På en vecka tycks alla ha glömt bort keynesianismen.
I Brasilien har en kvinna blivit bannlyst från den kyrkliga katolska gemenskapen för att hon har låtit utföra en abort på sin nioåriga dotter. I Sverige lanserar en arbetsgrupp inom Kristdemokraterna ett förslag om så kallad barnbonus. Vad har dessa händelser gemensamt?
Varför ska kvinnor få en dag om året, undrar vissa. Svaret är: 8 mars gör skillnad. Över hela världen pågår på internationella kvinnodagen en kamp. Kvinnor och feminister formulerar problem och ställer krav, vägrar acceptera förtryck och går ut på gatorna. Det är stort.
Tiotusen personer väntas protestera mot tennismatchen mellan Sverige och Israel i dag. Det är märkligt att den görs till en stor symbol. Det finns mer brännande frågor att organisera sig kring vad gäller Sveriges och Israels relationer. Inte minst den svenska vapenexporten.
I decennier har många krävt bonusar i näringslivet ska rökas ut. Dess syfte är att några ska berika sig på andra. Finansminister Anders Borg hör till dem som har kritiserat bonusarna. Men hans regering har öppnat för höjda rörliga ersättningar i de statliga företagen.
EU:s ledare har gått från att prata om hur det ska bli så lätt som möjligt att avskeda anställda till hur de kan göra för att så få som möjligt ska förlora arbetet. Diskussionen verkar dock inte ha nått fram till Sveriges regering.
Väldigt överraskade blev i går de strutsar som stoppat huvudet i sanden och sagt att media överdriver den ekonomiska krisen. Men ingen av oss andra blev särskilt förvånade över IF Metalls och arbetsgivarnas permitteringsavtal.
I går träffades regeringscheferna i EU:s medlemsländer för toppmöte. Alla undrar om de kan lappa ihop unionens nya sprickor. Men det europolitiska problemet är toppmöten som sådana.
