Ibrahim Baylan blir ny partisekreterare för socialdemokraterna. Om han är rätt person för uppdraget lär framtiden utvisa. Baylan tar över med osäkra framtidsutsikter. En gång var S-högkvarteret en mytomspunnen plats som dominerande svensk politik. Av myten återstår i bara rök.
400 av 870 lägenheter i det nerslitna området Herrgården i Rosengård i Malmö har omfattande mögelskador. Det allmännyttiga bostadsföretaget MKB sålde Herrgården till Acta Kapitalförvaltning för fem år sedan. Hur kunde MKB tro att detta spekulationsbolag skulle åtgärda bristerna?
I flera år har piraterna varit en webbadress, en flagga och ett rykte om idealister som kämpar mot staten och storkapitalet. Under jargongen en smart konsumentrörelse som vill ha allt gratis. Men rättegångssalar är obarmhärtiga. Just nu lutar det mot att Pirate Bays aura slocknar.
Arbetsgivarna skulle erbjuda sina deltidsanställda heltid. Det hoppades - och antagligen trodde - näringsminister Maud Olofsson (C) på när hon och regeringen slopade möjligheten till a-kassa på deltid efter 75 dagar. Men försämringen har inte gett några nya jobb.
Alliansen skulle styra Sverige med hjälp av piskor och morötter. De skulle belöna de människor som kämpar och arbetar hårt och straffa dem som inte gör det. Men det har visat sig att regeringen mest levererar piskor.
Saab står i praktiken utan ägare. Men den nuvarande krisen är inte rätt period att avgöra om företaget kan överleva på sikt. Regeringen vill inte ta ansvar under en övergångsperiod och räknar inte förlusten av industriellt kunnande. Oppositionen accepterar i praktiken den positionen.
Adil Hakimjan har haft ett helvete. I går blev hans liv äntligen ljusare när Migrationsdomstolen beslutade att han ska få politisk asyl i Sverige. Domen är politiskt viktig. Till och med globalpolitisk.
Nedläggning eller avknoppning? Alternativen för Saab liknar den livstidsdömdes: skjutas genast eller hängas långsamt. Det finns inga vinnare i detta Svarte Petter-spel om vart jobben ska försvinna i en överdimensionerad bilindustri, som gör fel sorts bilar.
Det är svårt att missa den välregisserade och skickligt drivna kärnkraftskampanj som just nu pågår. Det är en sak att dess huvudmän satsar stort på en fråga som enbart gynnar deras sak. Men en helt annan att de stora medierna sväljer budskapet från dem utan vidare granskning.
Det fanns en tid för inte så länge sedan då manliga politiker tävlade om vem som var mest feminist. Men med så många hot på en gång framstår feminism just nu som ännu en dyr handväska, en identitetspolitisk lyx som man inte kan unna sig förrän det blir bättre tider.
Kulturutredningen som lades i går har hittat rätt spår för att kulturen återigen ska kunna kännas relevant för politiken - och därmed få loss mer pengar. Ja, för det här handlar om att hitta strategier för stålar. Ska kulturen överleva måste den få en större andel av statsbudgeten.
När regeringen och oppositionen i dag möts för samtal om energipolitiken är utgångsläget för samförstånd det sämsta möjliga. De som trots detta vill ha en energiuppgörelse över blockgränserna bör erinra sig vad som har hänt. Det är Maud Olofsson som har bytt politik, inte Mona Sahlin.
Israel gick till val i skuggan av ännu ett krig och resultatet blev därefter. Oavsett om Benjamin Netanyahu eller Tzipi Livni blir ny premiärminister innebär valet att balanspunkten i nästa koalitionsregering förskjuts högerut. Valet inger inte hopp om förändring.
Signalerna från Bommersvik är helt elementära: vi vill regera tillsammans och vi ska komma fram till en gemensam politik. Men de rödgröna ska inte vara rädda att föra en offentlig debatt om det de inte är överens om.
Ingen säger egentligen mer än att Anna Odell har gjort fel. Det är vanligt vid sådana här skandaler: visst ska konsten tänja på gränser och vara fri och samhällskritisk. Men inte just så här fri och samhällskritisk. Man måste se Odells konst för att kunna säga något om den. Men många tycks ta tillfället i akt att förklara att konst per se aldrig kan ha något att bidra med.
