Vad är Mona Sahlins stora dilemma? Om man ska tro mediedramaturgin handlar det om att antingen föra samma gamla trötta s-politik som förlorade väljarnas förtroende, eller om att "förnya" socialdemokratin genom att bli lite mer borgerlig. I dagens nummer av nyhetsmagasinet Fokus görs en genomgång av "Sahlins plan". Tidningen speglar partiets misslyckande med att hitta en socialdemokratisk förnyelse som inte innebär en högersväng.
Efter 20 månaders utredning åtalas i dag de ansvariga bakom sökmotorn Pirate Bay för brott mot upphovsrättslagen. I valrörelsen 2006 sprang Fredrik Reinfeldt och Göran Persson om varandra i ivern att försäkra att fildelning skulle avkriminaliseras. "Vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration", sa Bill och Bull i kör. Det var valfläsk till 430 000 förstagångsväljare.
Per Schlingmann talar högt och tydligt om att hans strategi för att vinna valet är att jaga Mona Sahlin hårdare. Tittar man däremot närmre på den senaste tidens moderata retorik finner man något annat som talar betydligt tystare men likväl tydligt.
Journalister och liberala ledarskribenter är djupt engagerade i socialdemokratins förnyelse. Det är svensk kremlologi. Varje förändring tolkas i förnyelsens oklara sken. Sahlins tal första maj, Nuders fall - förnyelse eller traditionalism? Frågan döljer en dröm om att socialdemokratin ska bli som Bengt Westerberg. Den förnyade socialdemokraten är alltid liberal.
I fredags beslutade Statens Kulturråd att ge fortsatt ekonomiskt stöd till tidskriften Mana. Det är en seger för yttrandefriheten och för idén att staten ska stå som en garant för mångfald i opinionsbildningen. Men frågan är hur långt denna seger räcker. För debatten om stödet till Mana har inte sprungit fram ur omtanke om hur skattebetalarnas pengar används. Nej, debatten om Mana är ett av flera tecken på att alliansen försöker överföra den danska högerns "kulturkamp" till svensk mark. Genom att trycka tillbaka och skrämma kulturens utövare, vill man få till ett värderingsskifte.
Pär Nuder flyttas från posten som ekonomisk-politisk talesperson för socialdemokraterna. Medieläckor, inställda möten, lång väntan och ett bittert brev till valberedningen satte punkt för en lång process. Skälen för omgrupperingen är uppenbara. Pär Nuder har varit överraskande frånvarande i den politiska debatten sedan valförlusten 2006. Sahlin och Nuder förefaller inte heller ha en fungerande arbetsrelation.
Någon begåvad kampanjmakare inom det kristdemokratiska partiet har köpt domännamnet www.familjen.nu. Här kan man läsa om den kristdemokratiska familjepolitiken men framför allt kan man gratulera vänner och bekanta till den kristdemokratiska familjepolitiken. Vårdnadsbidrag kommer att erbjudas föräldrar i Sverige från 1 juli i år, så absolut: Grattis! Nu inför vi vårdnadsbidrag! Eller kanske: Grattis! Nu inför vi försämrad kvalitet i förskolan. Grattis! Nu inför vi ökad segregation!
Göran Hägglund (kd) är tydlig: han tänker som socialminister inte göra det möjligt för ensamstående kvinnor att få rätt till assisterad befruktning. I hans värld är det att kränka barns rättigheter. Kristdemokraterna är blinda för alla familjekonstellationer som inte följer det traditionella mönstret. De enda barn vars rättigheter inte kränks är de som växer upp i kristdemokraternas älsklingsprojekt: kärnfamiljen med biologisk mamma, biologisk pappa och barn.
Den politiska och mediala logiken spelar Sverigedemokraterna i händerna. Som när politikerna i s-styrda Bromölla stödde Sverigedemokraternas förslag om en beräkning av kostnaderna för flyktingmottagandet i kommunen. Då grep partiledningen och Marita Ulvskog in. Socialdemokraterna i Bromölla backade.
För en månad sedan när EG-domen kom, ville LO skriva om utstationeringslagen. Men arbetsmarknadsminister Littorin sa då att det inte behövdes. I fredags från riksdagens talarstol kom nya besked. Varför har Totto bytt fot? Man kan ana att det beror på signaler från arbetsgivarna. Sedan det inledande jublet från det politiserande skiktet av arbetsgivarvärlden tystnat, har man också på den kanten insett att man kan hamna i en förödande konkurrens.
Tiden talar för vänsterpartiet, men inget händer. I helgen samlas deras kommun- och landstingspolitiker för att diskutera uppmuntrande exempel från Holland och Trondheim. Samtidigt pågår diskussioner om revidering av partiprogrammet. Det finns många exempel på brännande politiska frågor som inte finns eller är motsägelsefulla hos vänsterpartiet.
Gårdagens partiledardebatt var bra. Den var ideologisk och belysande, även om Fredrik Reinfeldt ville tona ner skillnaderna genom att flera gånger påpeka att Mona Sahlin inte är hans fiende. Debatten handlade om vems verklighetsbeskrivning som ska gälla. För det är just det som står på spel. Alliansens ensidiga bild av sin politik och dess positiva följder, eller helheten och högerpolitikens följder för det svenska folket?
Folkpartiets utspel bygger på idén att kärnkraften ska befria svenska folket från personliga uppoffringar i klimatfrågan. Att fyra nya reaktorer ska vara en quick fix, en snabbis som i ett slag lyfter alla bördor för medborgarna framöver. Men ytterligare kärnkraft är vare sig quick eller fix. Att påstå att mer kärnkraft ska lösa klimatfrågan är snudd på bedrägeri.
Det finns inga argument. Inga politiska i alla fall. De politiker som tycker att äktenskapet ska vara förbehållet man och kvinna argumenterar med stöd av känslor, hävd och tradition. Det finns ingen anledning för svenska staten att ta hänsyn till en sådan konservatism, som säger att allt var bättre förr och bör förbli som det en gång var. Den civila lagstiftningen måste utgå från rättigheter och likabehandling, inte kristdemokratiska känslor och religiösa traditioner.
"Äntligen sjunker produktiviteten!" skriver Svenskt Näringsliv i rapporten "Produktivitetsfall: Ja tack!" och är därmed den enda aktör som lyckas se något positivt i den senaste tidens utveckling. Produktiviteten i svensk ekonomi har tvärnitat. Tre kvartal i följd har den fallit och det är mycket anmärkningsvärt. I någon mån kan Fredrik Reinfeldt sägas ha fått vad han vill. I valrörelsen gick moderaterna till hårt angrepp mot just "den produktivitetsdrivna ekonomin".
