Om AKP behåller makten bör Sverige omvärdera sin nuvarande relation med Turkiet efter valet nästa söndag. Likaså inställningen till landets EU-kandidatur, skriver Sirin Kara, Tankesmedjan Tiden.
Den 7 juni går turkarna till valurnorna. Årets val är av många anledningar historiskt. Just nu finns två möjliga resultat. Antingen en koalition mellan de partier som kommer in i parlamentet eller majoritet för det nuvarande regeringspartiet.
Det senare kommer att innebära stora förändringar för Turkiets framtid. Men även för svensk utrikespolitik.
Årets val utmärker sig av många anledningar. För första gången tror man att det kurdiska partiet HDP, Folkets demokratiska parti, har möjlighet att komma över parlamentets 10-procentströskel.
I år har även turkiska medborgare i utlandet möjlighet att rösta. Turkiska staten räknar med att länder som Tyskland har uppemot två miljoner röstberättigade och landet har sedan den 8 maj haft flera vallokaler runt om i landet öppna.
För de som lever i Sverige har denna möjlighet dock begränsats till en dag. Den infaller i dag söndag, på en enda plats i hela Sverige, Kistamässan i Stockholm. Anledningen till begränsningen är det stora antalet kurder, men även andra minoriteter från Turkiet, som är bosatta i Sverige.
Det är stor sannolikhet att HDP får fler röster om vi från Sverige får rösta som alla andra. Paradoxalt kan man tycka, med tanke på att huvudtanken är att alla ska få rösta. Men till viss del är det även komiskt. För än en gång ser vi vad den turkiska staten är kapabel till.
Valet markerar också en ny era i Turkiets historia. En era som, om Recep Tayip Erdogans parti AKP får över 50 procent av rösterna, innebär en ny konstitution. I likhet med Ryssland kommer konstitutionen att ge presidenten mer makt och därmed göra premiärministerns position mer förfördelad.
Den nuvarande presidenten Recep Tayip Erdogan säkrar därmed makten igen efter tio år som premiärminister. Staten blir mer auktoritär och från ett demokratiskt perspektiv riskerar de nuvarande oppositionskrafterna att undermineras ytterligare. Eller som presidenten själv sa: ”Den kommer att städa upp all röra”.
Och röra är exakt vad vi kan kalla dagens Turkiet. Ett land som tagit emot nästintill två miljoner syriska flyktingar och som på alla internationella plattformar stoltserar med det som ett gott exempel. Men som när det väl gäller knappt tillåter sina egna medborgare att rösta.
Landet som tidigare kallats för bron mellan väst och öst, men numera kallas för ”the jihadist pathway”, är alltifrån stabilt.
Det turkiska valet kan därför ses som extra viktigt i år. Inte bara från ett turkiskt perspektiv. Utan också från ett västerländskt. Det återstår att se hur många partier som klarar av 10 procent-spärren. Sannolikheten är dock stor att AKP behåller makten.
Rent politiskt är det därmed få saker som skiljer Turkiet från länder som Ryssland och Iran. Och om AKP behåller makten bör Sverige omvärdera sin nuvarande relation med Turkiet. Likaså den nuvarande inställningen till landets EU-kandidatur.
I stället borde man verka för ett mer öppet Turkiet där oppositionskrafter får mer utrymme.
Sirin Kara, Tankesmedjan Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
