EU:s principer var uppenbarligen inte skrivna i sten. Och den föreställda gemenskapen kan inte vila på något som vacklar över tid och rum, skriver Sirin Kara, utredare Tankesmedjan Tiden.
EU:s existens är hotad. Det menar en rad olika röster från vänstern, men även från annat håll.
Anledningen är bland annat kriget i Ukraina, eurokrisen och nu även flyktingfrågan. Kort sagt, EU har fått gå igenom många kriser utan att riktigt vara förberedd. Så många att fredsprojektet och idén om ett Europa utan gränser hamnat i skymundan.
I stället har nationen återigen hamnat i fokus och hävdandet av den suveräna statens gränser har nog aldrig varit så tydlig som i dessa tider: ökade gränskontroller, id-kontroller och länder som talar om att gå ur EU.
Den kända statsvetaren och professorn Benedict Anderson gick bort för några veckor sedan. För många var det en stor sorg. Inte minst för de som läst hans klassiska verk om Nationen.
Nationen är enligt honom en föreställd gemenskap »eftersom till och med medlemmarna i den minsta nationen aldrig kommer att veta, träffa eller höra av mer än en minoritet av dess medlemmar, men fortfarande ha en föreställning om sin gemenskap«.
Tycka vad man vill om Benedict Andersons teori, men denna föreställning kan sägas vara självaste kärnan i EU:s existens. För hur många av EU:s alla medborgare träffar den gemene svensken varje dag? Kanske några hundra? I alla fall om man bor i Stockholm. Trots det har det inte varit svårt att föreställa oss en samhörighet med andra EU-medborgare.
EU-ledare har bara behövt tala om denna föreställning för att kunna skapa en allt mer integrerad union. Vi bor ju trots allt på samma kontinent, har en gemensam historia och ser oss själva som förespråkare av liberala värderingar. Men inte för britterna. I Storbritannien talar man idag om en Brexit, ett uttåg från de europeiska församlingarna. Britterna ser inte längre sig själva som en del av Europa.
Benedict Anderson är tydlig med sin definition. Nationen är inte vilken föreställning som helst. Den ses som god »tack vare de många överlägsna ting som den består av, såsom vänskap och suveränitet. Den kan också uppfattas som god på grund av dess icke-önskan att skada de människor som vistas inom dess gränser«.
Här har Anderson en viktig poäng. Nationen baseras på vänskap. Vänskapen kan i sin tur vara byggd på ömsesidig respekt och principen: »gör inte mot andra som du själv inte vill bli behandlad«.
Frågan är om den här vänskapen verkligen finns i EU. Grekland skulle knappast kalla resten av EU:s medlemsländer för sina vänner och är romerna verkligen våra vänner? Skulle tusentals flyktingar, som riskerat sina liv, kalla oss, EU-medborgare, för sina vänner?
Att EU inte har en suverän status är tydligt. Inte enbart på grund av dess sammanslutning som en halvt överstatlig union. Suveräniteten kan också motiveras utifrån hur varaktiga en nations handlingar är. Senaste årens agerande i eurosamarbetet, misslyckandet i Syrien och det faktum att man nu öppnat upp för ett turkiskt medlemskap visar på ett alltmer inkonsekvent handlande. De fyra friheterna, unionens värdegrund har inskränkts. EU:s principer var uppenbarligen inte skrivna i sten och den föreställda gemenskapen kan inte vila sin existens på något som vacklar över tid och rum.
Hur anpassat EU än tycks vara till vår globala samtid, där EU-medborgare fritt får röra sig mellan gränser, har den trots allt stått handfallen för de globala risker vi i dag står inför: terrorism och finanskriser.
Även om unionen inte vill skada sina invånare står det klart att EU inte kan skydda sina medborgare. De traditionella säkerhetshoten hanteras fortfarande på medlemsstatsnivå. I ett sådant läge är det lätt att tala om ett uttåg eller ett EU i kris. Unionen behövs inte längre. Den föreställda gemenskapen har slutat existera.
Kanske är det just detta Socialdemokraterna och resten av vänstern inom EU borde sträva efter för att återigen se ett fungerande EU. En gemenskap som återigen kan se nationen som god.
Sirin Kara, utredare Tankesmedjan Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
