LEDARE Om Sverige vill vara världens modernaste land går det inte att fortsätta den aningslösa vägen där den personliga integriteten mest ses som ett hinder för utvecklingen.

Stora mängder vårddata är på drift och patientuppgifter hamnar hos multinationella företag. Vårdbolagen är nya måltavlan för it-brott och målet är hälsodata som kan säljas på darknet, rapporterar Dagens Industri. Sedan november har attackerna ökat med 45 procent. De politiker som tidigare värnade individens integritet driver idag en motsatt linje, i synnerhet borgerliga politiker, skriver säkerhetsexperten Fia Ewald i essän Vårduppgifter i otrygga händer i Dagens Arena. Regionerna slarvar både med skydd mot obehörig användning och sekretessbestämmelser, utan att staten reagerar. Särskilt illa är läget i hälso- och sjukvården.

För några veckor sedan, på internationella dataskyddsdagen, slog även Integritetsskyddsmyndigheten larm i en ny rapport till regeringen: Sverige »riskerar att bygga in sig i storskalig insamling och användning av data som är oetisk, olaglig eller på ett allvarligt sätt inskränker våra mänskliga rättigheter«, om vi inte stärker skyddet för ett digitalt privatliv. Vi har alla »rätt att även i digitala miljöer kunna vara privata och kommunicera förtroligt utan att bli kartlagda, spårade eller övervakade, vare sig av myndigheter eller av globala storföretag«, skrev generaldirektör Lena Lindgren Schelin på DN debatt.

Vi måste alla på allvar bekymra oss om riskerna innan det är försent.

Så ser det inte ut idag.

Sverige vill vara världens modernaste digitala land, men är egentligen helt aningslöst. Som Fia Ewald formulerar det ses den personliga integriteten mest som ett hinder för utvecklingen. I den svenska digitaliseringskulturen får det inte finnas problem, utan vi är »ständigt glittrande glada.» Och istället för att sträva mot att både bli bäst på digitalisering och skydd av säkerhet visar sju exempel från aktuell politik att vi är på väg åt helt fel håll.

  • Integritetsutredningens betänkande från 2017, som föreslog hur individens kontroll över personuppgifter skulle öka, har inte ens skickats ut på remiss.
  • »Med de här förslagen tar staten kontrollen över svenska identitetshandlingar«, sa inrikesminister Mikael Damberg när han presenterade utredningen om ett säkert statligt id-kort med e-legitimation den 27 mars 2019. Men inte heller detta betänkande har genomförts.
  • I dag saknar Sverige även allmännyttiga tjänster för digital identitet och betalning, samhällskritiska funktioner i ett uppkopplat samhälle, skriver digitaliseringsjournalisten Sam Sundberg i SvD: »I stället för att, som våra grannländer, bygga offentliga lösningar för e-legitimation har våra politiker överlåtit det till privata banker«.
  • Den färska It-driftsutredningen föreslår att det ska vara lagligt både att outsourca it-driften och att kunna lagra data tillsammans med andra myndigheter, vilket kräver att dagens sekretessregler bryts. Delbetänkandet föreslår även försämrat meddelarskydd. Samtidigt arbetar bara hälften av myndigheterna systematiskt med informationssäkerhet i verksamheten – trots att nästan 9 av 10 hanterar sekretessreglerade uppgifter och känsliga personuppgifter. Användningen av molntjänster från privata tjänsteleverantörer är också utbredd i statsförvaltningen, utan att det finns tillräckligt med kompetens.
  • Innan tillräckligt skydd finns la regeringen strax före jul fram sin forskningspolitiska proposition. I den föreslås bland annat inrättandet av en rådgivande funktion som ska arbeta för att underlätta användande av hälsodata, vilket riskerar att vårddata hamnar på drift när gränserna mellan offentligt och privat luckras upp.
  • Utredningen Informationsöverföring inom vård och omsorg vill att nuvarande sekretessregler mellan sjukvård och omsorg ska kunna brytas och uppgifterna delas, om berörd ger sitt samtycke. Eftersom de berörda är omsorgsberoende gamla och multisjuka kommer det sannolikt inte vara många som säger nej.
  • Riksdagen vill även att regeringen överväger om det finns anledning att göra en översyn av patientdatalagen och annan relevant lagstiftning, så att den »anpassas till de krav som dagens teknik ställer, samtidigt som den personliga integriteten beaktas«. Men blir det inte bara en gummiparagraf som kan töjas efter användarens behov och önskningar?

Sverige är ett av länderna med högst digitaliseringsgrad i världen, enligt EU:s mätningar. Och många medborgare uppskattar det. Men allt fler oroas också av att deras personuppgifter ska hamna i orätta händer. Sverige kan inte bara vara världsledande på att »använda digitaliseringens möjligheter«, utan att samtidigt bli lika bra på att skydda den personliga integriteten. Den färska
utredningen om säkrare utbyte av elektroniska tjänster i offentlig förvaltning är ett steg i rätt riktning.

Svenska personnummer har funnits sen 1947 och är en del av vår öppenhetstradition. Men nu gör dessa utmärkta data oss extra sårbara. Tanken med det öppna samhället med jämlik tillgång blir dess svaghet när myndigheter och företag kartlägger, spårar och samlar in allt fler och detaljerade uppgifter om oss.

Januaripartierna och oppositionen, liksom makthavarna i Sveriges kommuner och regioner kan inte bara okritiskt hylla digital utveckling, utan måste på allvar bekymra sig om riskerna innan det är försent. Sverige har inte etablerat tillräckliga motstrukturer till de krafter som är omlopp och vill äga och kapitalisera på våra känsligaste uppgifter.

Eller som Fia Ewald konstaterar: »Om/när patienterna blir varse om hur vårdslöst deras mest känsliga information hanteras
bör varje politiker ha ett svar redo för hur detta ska ändras.«

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena