Debatt Högerregeringens sjukförsäkringsutredning har stora brister – oppositionen måste agera. Det skriver Robert Sjunnebo och Kjell Rautio.
Utredningen ”Sjukförsäkringen i förändring – en utvärdering” (SOU 2024:26) har äntligen lämnat sitt slutbetänkande. Den tillsattes av den förra regeringen i syfte att utvärdera de förändringar av sjukförsäkringen som skett. I februari 2023 fick utredningen nya direktiv och samtidigt en ny utredare i form av en statistiker och nationalekonom.
En av de mest centrala delarna i den dåvarande regeringens förändring av sjukförsäkringen, nämligen att förbättra de försäkrades förståelse för regelverket och öka sjukförsäkringens legitimitet, togs bort från utredningsdirektiven av den nuvarande regeringen. Även i övrigt fick utredningen snabbt en ny besättning med likartad bakgrund som utredaren själv.
Bortom statistiken finns alltid en människa.
Efter att ha tagit del av utredningen kan vi konstatera att resultatet var föga oväntat, med tanke på de förändrade utredningsdirektiven och de åsikter om sjukförsäkringen som utredaren själv tidigare torgfört. Lite förenklat föreslår utredningen en återgång till ett stramt regelverk och en ”stupstock”, som ställde omänskliga krav på omställning och fattiggjorde redan utsatta människor.
Den förra regeringen införde en rad viktiga förändringar av sjukförsäkringen. Särskilt kan nämnas de förändrade förutsättningarna för sjukpenning efter dag 180 i sjukfallet, skyldigheten för Försäkringskassan att i ett avslagsbeslut ange den eller de yrkesgrupper där den försäkrade anses ha arbetsförmåga samt lättnader för försäkrade med ett fåtal år kvar i arbetslivet.
Utredningen gör ett stort nummer av att den förändrade prövningen vid dag 180 medfört längre sjukfall och en minskad återgång i arbete. De flesta med praktisk erfarenhet av sjukförsäkringen hade kunnat tala om för utredaren att detta var en både väntad och eftersträvansvärd effekt av de tidigare förändringarna. De regler som nu föreslås återinföras innebär i praktiken att det är mycket svårt att skjuta upp prövningen av arbetsförmågan mot arbetsmarknaden i stort. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg exempelvis i HFD 2016 ref 10 att en försäkrad med ischiasbesvär, som med enkel sjukgymnastik skulle ha en mycket god prognos för återgång i tidigare arbete, inte uppfyllde kraven för undantag.
Den stora skillnaden mot det regelverk som den dåvarande regeringen införde, och som nu föreslås ska skrotas, är vem som ska stå för kostnaderna för återgången i arbete. Är det samhället, den enskildes nära och kära och/eller förstående arbetsgivare?
Det utredningen har glömt är att det bortom statistiken alltid finns en människa. Den kunskapen hade säkert varit möjlig att tillgodogöra sig för utredningen om inte utredaren hade valt att skrota både den externa referensgruppen av fristående forskare och de inplanerade intervjuerna med försäkrade.
En grundläggande kritik mot det tidigare regelverket var att försäkrade fick avslag på sin sjukpenning med hänvisning till en ospecificerad typ av arbete som inte krävde just de förmågor som den försäkrade saknade. Ett mer folkligt uttryck var att man prövades mot fiktiva ”hitte-på-arbeten”. Numera krävs en hänvisning till en angiven yrkesgrupp.
Kunskapsmaterialet där kraven i de olika yrkesgrupperna beskrivs är ett gediget material som tagits fram i samverkan med arbetsmarknadens parter. Precis som tidigare tar däremot sjukförsäkringen inte någon hänsyn till den försäkrades utbildningsnivå eller övriga förutsättningar för att i praktiken få ett arbete. Utredaren anser att det är ett problem att de försäkrade numera får detta förhållande klart för sig. Vidare ondgör sig utredaren över att de krav på olika förmågor som anges i kunskapsunderlaget är för höga. Vi kan bara hålla med då arbetsmarknaden idag ställer mycket höga krav på arbetstagarna.
Sjukförsäkringen har alltid ställt krav på omställning vid en given tidpunkt. Legitimiteten för ett sådant system har vilat på uppfattningen om att omställningskravet måste framstå som rimligt och att omställningskrav alltid ska föregås av omställningsstöd. En förändring som den dåvarande regeringen införde var att inte ställa orimliga krav på någon grundläggande omställning för sjuka arbetstagare med en anställning och ett fåtal år kvar i arbetslivet. Skälet till detta var att man tidigare sett otaliga exempel på att utslitna arbetare med ett fåtal år kvar i yrket förväntades kasta sin yrkeskunskap över bord och omskola sig till ett annat yrke.
Samhällets stöd till omskolning var och är för äldre anställda mer eller mindre obefintligt. Om en arbetstagare mot alla odds lyckades skaffa sig en annan utbildning var det svårt att hinna med denna innan yrkeslivet tog slut. Det var helt enkelt inte rimligt att ställa krav på omställning. Även denna förändring vill utredningen nu kasta över bord.
Mark Twain ska en gång ha sagt att det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik. Utredningen ”kokar soppa” på en mycket liten statistisk spik. Men bortom all statistik finns alltid människor och det är först i det verkliga mötet med människor som det är möjligt att tolka och förstå statistik.
Det är nu upp till Socialdemokraterna och övriga oppositionspartier att försvara sjukförsäkringen. Särskilt mot bakgrund av att det finns en uppenbar risk för att Sverigedemokraterna kommer att svika sina löften om en tryggare sjukförsäkring.
Robert Sjunnebo, förhandlingschef Pappers, f.d. offentlig utredare och enhetschef på LO-TCO Rättsskydd.
Kjell Rautio, f.d. TCO- och LO-utredare samt författare till boken ”Vi är inte maskiner”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
