debatt Ska ett dataprogram och okunnig användning av detta verkligen få styra skoldebatten som det gjort under senare år, undrar läkaren och managementkonsulten Lars-Bertil Arvidsson.
Är 0 en farlig siffra eller varför visas alltid resultaten i t.ex. PISA-undersökningen i undermåliga Excellinjediagram där y-axeln börjar på 460?
Svenska skolbarns resultat har »rasat« i PISA och andra undersökningar under de senaste decennierna enligt en samstämmig politisk och medial uppfattning. Dock visar de senaste studierna på en vändning och alla drar en suck av lättnad. Hur ser det där raset ut egentligen och vad säger det om den svenska skolan?
Vi börjar med raset. Jag har inte gått igenom all dokumentation kring PISA och TIMMS med flera studier men ser ofta en underlighet när linjediagram används. Seriösa institutioner som Skolverket med flera använder inte denna typ av diagram eftersom de vet att de inte ger en bra bild av verkligheten.
Istället för att börja på 0 på y-axeln startar nämligen alla dessa diagram på ett värde kring 460. Detta innebär att små skillnader som inte skulle synas i ett rättvisande diagram plötsligt ser ut som »ras«. Se diagram 1 nedan som tagits fram i programmet Excels automatiska diagramfunktion.
Diagram 1 Läsförståelse PISA
Istället borde diagrammet se ut som de nedan (diagram 2, 3 och 4) där y-axeln istället startar på 0 som vi som gått den gamla »kunskapsskolan« lärt oss.
Ett annat fel är att x-axelns värden inte heller beskrivs rättvisande eftersom det är ojämna år mellan mätningarna. I fallet ovan innebär det att den nedåtgående kurvan blir för brant jämfört den uppåtgående. Detta fel finns även i diagrammen nedan. I de följande diagrammen för natur och matematik finns också de finska elevernas resultat med.
Diagram 2 Läsförståelse PISA
Raset visar sig alltså vara en liten krusning på ytan men leder till krav på stora förändringar i skolan.
Diagram 3 Natur PISA
Ingenstans står det förklarat varför man hanterar diagrammen på detta sätt. Den enkla förklaringen är förstås att Excelprogrammet automatiskt själv väljer startpunkt för y-axeln och att de som gör diagrammen inte kan ändra detta faktum. En kommentar kunde väl ändå vara på sin plats kan man tycka.
Diagram 4 Matematik PISA
Ska några vara oroliga är det väl vårt broderfolk i öster som snart korsar våra kurvor.
Ska ett dataprogram och okunnig användning av detta verkligen få styra debatten som det gjort under senare år?
Raset visar sig alltså vara en liten krusning på ytan men leder till krav på stora förändringar i skolan. Ska några vara oroliga är det väl vårt broderfolk i öster som snart korsar våra kurvor.
En rolig detalj verkar vara att den senaste förändringen uppåt i den svenska resultaten troligen har med motivation att göra alltså lärarnas inpräntande i eleverna att seriöst deltagande i undersökningen är av stor vikt.
Detta leder oss till vad den nya förment dåliga skolan gett eleverna för förutsättningar för det framtida livet. Kanske har självtänkande svenska elever ansett en ansträngning som inte ger några fördelar/betygspåverkan vara omotiverad – något som väl är eftersträvansvärt – självtänkande alltså.
Nu är vi inne på vad skolan ger eleverna för färdigheter och förutsättningar för det framtida livet. Vi kan börja med lite historik – kommer ni ihåg FIA-reformen. Viss tid i skolan fick ägnas till fritt valt arbete – hånad reform av många – flum.
Kanske låg denna reform bakom det svenska musikundret eller t.o.m. framgångarna inom spelindustrin. Dagens svenska ungdomar kommer kanske ut med färdigheter som inte mäts i PISA eller liknande studier. Kritiskt tänkande, kunskap om faktakontroll, social kompetens m.m. kommer kanske i framtiden att värderas högre än kunskap om t.ex. andragradsekvationer.
En professor från KTH hävdade härförleden att de aldrig utexaminerat bättre och mer eftertraktade ingenjörer än idag! Matten kunde studenterna inte när de kom till KTH men det de behövde hämtade de upp snabbt och de hade så många andra kvaliteter som gjorde att helhetsbilden av deras slutkompetens blev excellent.
En återgång till den gamla skolan som vi i övre medelåldern upplevde på 60-talet skulle troligen lära barnen saker som kanske behövdes för den gamla tiden, exempelvis 1980-talet när vi gjorde karriär (har dock aldrig behövt använda integralkalkyl, eller komplex fysik under min levnad och yrkesverksamhet – läkare) inte för den verklighet de ska möta nu och framåt.
Skolan har förvisso problem med jämlikhet, individuell anpassning till olika barns sätt att lära sig, mobbning, olika förutsättningar hemifrån, kultur m.m. Dessa problem löses troligen inte genom en mer auktoritär modell som främst syftar till att höja resultaten i internationella jämförande undersökningar.
En ny start på diskussionen kring den svenska skolans kvalitet och mätning av densamma vore att åtminstone alltid publicera resultaten av studier som PISA och TIMMS i diagram där y- axeln börjar på 0.
Lars-Bertil Arvidsson är läkare och managementkonsult.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
