LEDARE Det sägs om generaler att de brukar förbereda sig för det föregående kriget. Kanske är det samma sak med försvarspolitiker. Försvarsberedningen, vars rapport kom i tisdags, vill ösa iväg många miljarder mer än idag på flygplan, ubåtar, stridsfartyg och luftvärn.
Men är det den gamla sortens krig vi behöver rusta oss emot? Säpo-chefen Klas Friberg sa i samband med Folk och Försvar i Sälen i januari att Rysslands avsikt inte är att föra krig med Sverige, utan det handlar om påverkansoperationer och att skapa destabilitet.
Till detta kan läggas risken för cyberattacker på vårt extremt sårbara samhälle. Möjliga angripare finns antagligen redan inne i våra datasystem, där de placerat skadlig kod som kan utlösas i ett krisläge.
Elförsörjning och telekommunikationer är mest utsatta. Slås elen ut blir det problem med telefonerna, med vår vattenförsörjning och med de gamlas trygghetslarm. Det går heller inte att tanka bilen eller att ta ut några pengar.
Försvarsberedningen säger sig ha insett det civila samhällets sårbarhet. En blygsam början är att 30 värnpliktiga nästa år ska tas ut som cybersoldater. Men det är lite som satsas på den civila sidan, jämfört med den största militära upprustningen sedan 40-talet.
Sverige behöver förstås en militär kraftsamling. Men är balansen mellan civilt och militärt den rätta? Och stämmer kalkylerna bakom försvarsberedningens ansenliga slutnota på 84 miljarder efter fem år? Historien visar att stora beställningar av försvarsmateriel inte sällan slutar i svarta hål ekonomiskt.
En regering kan inte frånkänna sig rätten att inför försvarsbeslutet om ett år pröva de prioriteringar och ekonomiska beräkningar som utredningen gjort.
Frågan är om jättesatsningen på det militära försvaret ska tränga undan ett stort antal andra, nödvändiga reformer.
Det är visserligen politiskt klumpigt att komma springande i sista minuten med denna brasklapp. Men det är också ansvarslöst att som de forna allianspartierna ultimativt kräva minst 84 miljarder. Var ska de pengarna komma ifrån, om dessa partier samtidigt vill sänka ett antal skatter?
Frågan är också om jättesatsningen på det militära försvaret ska tränga undan ett stort antal andra, nödvändiga reformer, där det ser ut att saknas pengar.
Vi behöver som sagt satsa mer på cybersäkerhet och annan civil säkerhet. Stora investeringar är ett måste för att klara klimatomställningen. Vi behöver också investera i bostäder, bättre pensioner och sjukförsäkringar och mer resurser till kommunerna.
Samtidigt finns det faktiskt pengar. Men det kräver att någon kan övertala finansminister Magdalena Andersson om det okloka i att fortsätta betala av miljarder på en statsskuld som i praktiken inte längre finns.
Det finanspolitiska ramverket, med bland annat ett utgiftstak i statsbudgeten, innebär en permanent åtstramning. En rad ekonomer har insett att detta är att binda ris åt egen rygg. Men inte politikerna. I januariuppgörelsen finns inskrivet att reglerna inte får ändras.
Fast även liberaler och centerpartister borde inse att ska det bli en militär upprustning måste antagligen budgetreglerna reformeras. För inte vill de väl ha en debatt där fattigpensionärer ställs mot nya Jas-plan?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
