debatt Vallöften om mer pengar till skolan duggar tätt. Men går barnen i en friskola är risken stor att du blir lurad, för nu är även fördelningspolitiken privatiserad, skriver tidigare friskolechefen Kristian Mandin.
Så här under valåret funderar du kanske över vilket parti du ska rösta på. Varför inte rösta på ett någon som vill ge mer pengar till skolan? Men om dina barn går i en friskola garanterar inte en höjd skolpeng att pengarna kommer gå till dina barns skola.
Förmodligen går istället den höjda skolpengen till att finansiera något helt annat, någon helt annanstans. För faktum är att vi i och med att vi har privata aktörer inom välfärden har vi också privata aktörer som på egen hand fördelar våra offentliga medel.
En gång jobbade jag som mellanchef i en friskolekoncern. Jag arbetade med vuxenutbildning och det gick mycket bra. Men plötsligen blev mina ekonomiska resultat ifrågasatta. De var inte höga nog.
Problemet var att koncernens vuxenutbildning lovat pengar till den blödande gymnasieskolan. De medel Riksdagen anslagit till arbetsmarknadsåtgärder fördelade koncernen om till gymnasieskolor. Trots att jag hade projektresultat på 40–50 procent belades jag med köp- och anställningsstopp.
Och jag har sett detta i andra koncerner också. Exempelvis hur skolpeng i en generös kommun går till en skola i en annan kommun.
Och jag har sett detta i andra koncerner också. Exempelvis hur skolpeng i en generös kommun går till en skola i en annan kommun.
Nu senast har det stormat kring SFI i Malmö. Två utbildningsbolag krävs på tiotals miljoner efter att ha fuskat med lärarbehörigheten.
Var de ska ta pengarna? En gissning är att pengarna hämtas från en annan verksamhet eller om de inte har pengarna på själva äskar medel hos koncernen. Överskottet från utbildningskoncernernas grundskolor går därmed till oseriösa affärer i Malmö.
Och för en tid sedan vann Academedia en stor upphandling gentemot Arbetsförmedlingen. Priset som angavs ifrågasattes men man försvarade sig med att ha sänkt vinsten inom hela sektorn för att få hem affären och därmed tog man också kontroll över marknaden.
Ur ett företagsperspektiv är detta helt rätt. Det sägs att en stor svensk möbeljätte i flera år dumpade priset på soffor för att förhindra en utländsk aktör att etablera sig.
Men när det gäller offentliga medel blir det lite smaklöst för någon ska betala – en rimlig gissning är att man kommer plocka pengar från en annan offentligt finansierad verksamhet för att betala för ett avtal som ligger så lågt att man egentligen inte borde genomföra affären.
Effekten blir minskad demokrati där våra beslutsfattare inte längre vet vad någonting egentligen kostar.
Så här ser det ut överallt. Driver man en lönsam vårdcentral i Värmland kan man ta överskottet för att satsa på en ny vårdcentral i Småland.
Den effektivitet och kostnadskontroll som privata aktörer sägs stå för går nästan aldrig till att höja kvaliteten, nej, den går istället till att stärka marknadspositionen och för att expandera, ofta någon annanstans och i en annan sektor.
Effekten blir minskad demokrati där våra beslutsfattare inte längre vet vad någonting egentligen kostar.
När man tog in privata aktörer i välfärden hade man en naiv tro på det där med företagande och jag tror grundproblemet ligger i bolagsformen.
För om man ska ha privata aktörer inom välfärdssektorerna måste man införa en speciell bolagsform för detta. En bolagsform aktörerna ska kvalificera sig för och som garanterar en transparens gentemot uppdragsgivarna så medborgarna kan vara säkra på att de pengar som ska gå till deras barns skola verkligen går dit och inte till en arbetsmarknadsutbildning, kommunal vuxenutbildning eller kusinernas skola i en annan kommun.
Men tills någon vågar förändra systemet är det fritt fram att på egen hand omfördela våra skattepengar förutsatt att du håller dig på den lägstanivå uppdragsgivaren begär.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
