söndagskrönikan LAS-frågan är på väg att bli en politisk mardröm för januaripartierna. Utvecklingen visar att deras inblandning i fack och arbetsgivares förhandlingar har förvärrat en redan svår situation, skriver Anna Danielsson Öberg.
I början på förra veckan var förhoppningarna fortfarande stora. Det som läckte ut från fack och arbetsgivares förhandlingar om ett nytt huvudavtal lät positivt. De var på väg att bli överens om hur lagen om anställningsskydd och omställning skulle lösas. En uppgörelse skulle innebära att januaripartierna slapp att hantera en av sina svåraste frågor i januariavtalet.
Så blev det inte – förhandlingarna strandade. Det är något många har uttryckt förvåning över. Men det motsatta hade egentligen varit märkligare. Det är absolut inte första gången parterna gör ett försök att förändra anställningsskyddet och omställningssystemen. Flera förhandlingsförsök har gjorts tidigare. Trots stor optimism inför har varje förhandling slutat med strandning.
Den här gången ger parterna bilden att de var ganska nära en uppgörelse innan det sprack. Men det finns en avgörande skillnad jämfört med tidigare försök: den presenterade las-utredningen och hotet i januariavtalet om att den blir verklighet om parterna misslyckas. Den återkommande fackliga beskrivningen, från LO-, TCO- och Saco-företrädare, är att utredningen har legat som en våt filt över förhandlingarna. Att förhandla kreativt och konstruktivt med hot utifrån har försvårat förhandlingarna.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson liknade tidigt januaripartiernas agerande vid en buss som ställer sig mellan två landhockeylag. Bussen stör matchen och försämrar möjligheterna till fair play.
Arbetsgivarna har hävdat att de föredrar en avtalad överenskommelse framför utredningens förslag. Men frågan är om det stämmer. Det som har läckt ut från förhandlingarna tyder på en ganska stor oenighet bland arbetsgivarna. En falang tycks anse att en uppgörelse med facken är onödig eftersom politiken lovar förändringar till arbetsgivarnas fördel. Att då ge sig in i omfattande, krångliga och kostsamma avtalade lösningar verkar den här delen av arbetsgivarvärlden anse onödigt och har därför hållit emot en uppgörelse.
Invändningarna från fack och forskare biter dock inte på Liberalerna och Centerpartiet. Förslaget ska införas. Punkt och slut.
Efter sammanbrottet i förhandlingarna ska nu utredningens förslag förverkligas, enligt Liberalerna och Centerpartiet. Att LO, TCO och Saco – unisont och enigt – hävdar att styrkeförhållandena mellan fack och arbetsgivare därmed ruckas, lyssnar inte partierna på.
Men det är inte bara facken som varnar för vad som kan hända. Forskare uttrycker också oro. En av dem är professor Ola Bergström. Han deltog som expert i utredningen men konstaterar i TCO:s nättidning Arbetsvärlden att han inte på något sätt står bakom förslagen i utredningen. Enligt honom är det uppenbart att utredningsförslagen ruckar på balansen i nuvarande system till arbetsgivarnas fördel. Därmed förändras den svenska partsmodellen och det nuvarande unika omställningssystemet hotas.
Invändningarna från fack och forskare biter dock inte på Liberalerna och Centerpartiet. Förslaget ska införas. Punkt och slut. Samtidigt hotar Vänsterpartiet med att väcka misstroendeförklaring mot regeringen om Socialdemokraterna går de två partierna till mötes. I fredags kom Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna med samma hot. Partiernas bevekelsegrunder är dock helt olika. Vänsterpartiet vill stoppa försämringar av anställningsskyddet till varje pris. De andra partierna vill stoppa regeringen. Mitt i allt detta har arbetsmarknadsminister Eva Nordmark och andra vädjat till parterna om att fortsätta förhandlingen, trots att de hävdar att den är körd i botten.
Nu finns det också ett helt annat skäl till att en fortsatt las-förhandling är omöjlig just nu och det är att avtalsförhandlingarna kommit igång. Många har uttryckt oro för att det blir en riktigt stökig historia. Oklarheter i virustider är en förklaring, men en lika viktig är den osäkerhet som skapats i las-frågan. Flera fackförbund har till exempel bestämt att kräva förbättringar av anställningsskyddet i avtalsförhandlingarna efter sammanbrottet i de centrala las-förhandlingarna.
Att mycket därför står på spel just nu råder det inget tvivel om – eventuellt också regeringsmakten. Vilka långsiktiga effekter oredan får är osäkert. Men att förtroendet mellan fack och politik skadats är uppenbart – hur mycket och på vilket sätt återstår att se.
Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
