Tystnadskultur och skambeläggande gör inte våldet i skolan mindre farligt, eller lärarnas situation bättre.

Vesna Prekopics bok Brottsplats: Skolan – vittnesmål från en pågående kris (Volante) är en omskakande beskrivning av hot och våld mot anställda i skolan, Sveriges största arbetsplats.

Trots att det inte saknas fakta är misshandel under skolans tak fortfarande föremål för tystnadskultur och skam.

  • 4 av 10 rektorer har under senaste året mött elever som hotat dem, var fjärde utsatts för våld. (Enkät av Lärarförbundet Skolledare 2020)
  • Nästan hälften av lärarna i förskoleklass, grundskola 1-6 och fritidshem har inte bara hotats, utan minst en gång de senaste två åren utsatts för fysiskt våld. (Lärarförbundet 2019)
  • Förra året fick Arbetsmiljöverket in 858 anmälningar om hot och våld i skolan, mer än en fördubbling på 10 år.

En vanlig anmälan till AMV handlar om hot, slag eller stryptag. Att läsa dem är förfärande.

Helt orimligt att man som lärare ska behöva ha utbildning i hur man avvärjer strypningsförsök

Fotot av läraren Caroline Anderssons blågröna hals efter en anmälan till Arbetsmiljöverket från september 2022 illustrerade en artikel i fackförbundstidningen Läraren. Från sina kollegor fick hon inte en enda kommentar efter publiceringen!

Detta på uppmaning av rektorn, som ansåg att hon fick skylla sig själv som inte agerat på rätt sätt.

Förutom att det var just det hon gjorde, är det, som Vesna Prekopic påpekar, “helt orimligt att man som lärare ska behöva ha utbildning i hur man avvärjer strypningsförsök eller andra fysiskt hotfulla situationer för att kunna utföra sitt arbete.”

Men behovet finns på många skolor.

Boken berättar om lärare och skolledare som biter ihop, tittar bort och håller ut genom att sluta agera, för att de inte orkar, eller törs konfrontera allt som händer runt dem hela tiden. Om rektorer som smiter och uppgivenhet som sprider sig. Om lärare på skolor där elever deltagit i gängrelaterade skjutningar. Om polisanmälan utan åtgärd och rättegång utan straff.

Tystnaden uppstår, som författaren understryker med det självupplevdas eftertryck, även på grund av skam.

“Det finns något skamligt i att en nioåring, en 13-åring eller en 17-åring lyckas skrämma, hota eller skada en vuxen. Det blir ett ovedersägligt bevis på att du inte klarar ditt arbete, att du inte är kompetent, att du är misslyckad. Som yrkesperson, men också som människa.”

Som en röd tråd löper egna erfarenheter av att starta och leda en skola i Järva år 2015. Vesna, med ett förflutet som gymnasielärare, utvecklingsledare på utbildningsförvaltningen i Botkyrka (och även ledarskrivare för Dagens Arena) gick på en rejäl smäll.

Kaxigt lovade hon i en programförklaring på DN kultur att i denna skola skulle det bara finnas 100 procent godkända elever. Och att “skolans oförmåga att sköta sitt uppdrag är inte elevens eller förälderns sak att lösa.”

I boken skriver hon: “Jag läser dessa rader och förfäras av min egen naivitet. Vem försökte jag övertyga? De blivande eleverna som vi var beroende av att de skulle välja vår skola? Min övertygelse i dag är den motsatta. Skolans förmåga att sköta sitt uppdrag är beroende av elevens och förälderns insats“.

Läget är dock inte nattsvart. I boken finns också exempel på lyckat förändringsarbete:

I Storvretaskolan i Botkyrka, som tillfälligt togs över av staten, lyckades de båda inhyrda skolledarna Lillemor Bergqvist och Susanne Norman på endast 8 månader åtgärda bristerna så att en fungerande skola kunde återlämnas till kommunen.

I stadsdelen Järva har grundskolechefen Happy Hilmarsdottirs förändringar höjt resultaten i tidigare lågpresterande kommunala skolor.

De goda spiralerna uppnås med olika grepp. I Botkyrka exempelvis utan att involvera föräldrar och flytta på elever.

Det som dock alla verkar eniga om är att utan ett konsekvent konsekvenstänk funkar ingenting, samtidigt som det är just där skon klämmer.

»Vi har ett helt samhälle där det blivit fult med konsekvenser«, säger Susanne Norman, som talar om schyssta konsekvenser som lär för framtida beteende.

Att vi har ett läge där tusentals lärare får utstå slag och hot och rädsla under sin arbetsdag är en katastrof.

Nu måste partierna sluta fega och komma med lite verkligt konsekvenstänk så att de kommunala huvudmännen skyddar lärare och elever.

 

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena