Bild: Jonatan Karreskog
Inga Näslund, Palmecentret Bild: Jonatan Karreskog

Det är dags att damma av gamla vänortskontakter och att uppmuntra studier i ryska, skriver Inga Näslund, Palmecentret.

Det fanns en tid då samarbetsprojekten med Ryssland blomstrade. Bussarna gick i skottspolar mellan vänorter i norra Sverige och nordvästra Ryssland. Föreningar, skolor, kommunalråd, socialarbetare, miljöinspektörer, ja, alla möjliga sorters svenskar och ryssar lärde känna varandra och blev vänner, på riktigt. Det kalla kriget var ett minne blott, nu var det nya tider.

Men så ändrade Sida sin Rysslandsstrategi 2004, och de flesta projekten avvecklades. Ryssland, hade man nu kommit på, var ett rikt land och behövde inget bistånd. Det som blev kvar handlade om mänskliga rättigheter och miljö. Under tiden hände det också saker i Ryssland – västkritiska krafter fick allt mer inflytande och 2013 kom lagen om utländska agenter, som gör livet svårt för de återstående projekten.

Om vi lär känna varandra blir vi mindre rädda och risken för krig minskar.

Nordiska Ministerrådets kontor i Petersburg fick stänga. Bilden av väst i allmänhet men även av Sverige, som odlas i ryska statsstyrda media, är inte särskilt positiv – vi är långt ifrån det av Gorbatjov hyllade landet med »socialism med mänskligt ansikte«. Nej nu skildras Sverige som ryssfientligt, med upplöst moral, ouppfostrade barn, våldsbenägna flyktingar som håller på och ”förstör” landet. En Sverigebild som delvis omhuldas också av den amerikanska högern, med den nyvalde presidenten där i spetsen – vilket sammanträffande…

Rysskräcken sprider sig samtidigt i vårt land. Och visst, man ska inte vara naiv. Men jag ser ett samband mellan skev Sverigebild i Ryssland, rysskräck i Sverige och kraftigt minskade kontakter på folklig nivå. Det sistnämnda kan vi försöka göra något åt! Dags att damma av gamla vänortskontakter, dags att uppmuntra studier i ryska. Öka kultur- idrotts- och studentutbytet. Alla andra sorters utbyten också.

Skaffa en rysk vän, du också! Inte bara för att det är trevligt – utan för att det är nödvändigt, för fredens skull. Om vi lär känna varandra så blir vi mindre rädda, och risken för krig minskar.

Inga Näslund, Palmecentret