Skamlig behandling av romer, Stockholm

Vad som under de senaste åren har skett i Frankrike och Italien, att läger rivs och människor drivs bort, händer nu åter i Sverige.

I går tidigt på morgonen åkte kronofogden och polis ut till kåkstaden i Högdalen i Stockholm för att avhysa upp till 200 rumänska medborgare. Människor som under årets kallaste månader slagit läger i enkla skjul och husvagnar tätt intill tågspåren.

Vad som under de senaste åren har skett i Frankrike och Italien, att läger rivs och människor drivs bort, händer nu åter i Sverige.

Stockholms stads socialborgarråd Anna König Jerlmyr (M) motiverade beslutet om att kåkstaden skulle tömmas med att det inte går att tillåta att människor lever i misär och att människor inte kan bosätta sig var som helst. Hon har även påpekat riskerna för miljön och brandfaran. Att tillfälligt ordna med soptunnor och bajamajor avfärdades av König Jerlmyr (M) i de regionala nyheterna med att det inte är en hållbar lösning.

Kåkstäderna är säkert både miljö- och brandfarliga. Klart att det inte är en hållbar lösning att ställa ut några bajamajor. Ingen, som hade ett val, skulle välja standarden i skjulen framför lägenheter med rinnande vatten, toalett och fungerande värme.

Men i dagsläget finns inte den valmöjligheten. Varken i Rumänien eller i Stockholm, där inte ens platserna på stadens härbärgen räcker till.

Ändå genomfördes den så kallade avhysningen. Hur det går ihop är omöjligt att förstå. Det borde inte, särskilt inte under vintern, vara tillåtet att driva bort människor utan att kunna erbjuda ett annat boende. För hur gärna än ansvariga vill få avhysningen till att handla om principer innebär den i praktiken att människor som redan har otroligt lite fråntas även det.

Behovet av fler platser på härbärgen är akut runt om i Sverige. Kommunerna måste omedelbart se till att lösa detta. På sikt krävs, som Europarådets tidigare kommissionär för de mänskliga rättigheterna, Thomas Hammarberg, skriver i en debattartikel: ”en systematisk, kraftfull och resultatinriktad europeisk politik för romernas rättigheter, med avtryck i varje EU-land”.

Hammarberg tar upp det till synes självklara att satsningarna måste ske i samarbete med romska representanter. Han pekar också på behovet av att erkänna förtrycket och diskrimineringen av romer, liksom anständiga boendeförhållanden och att romska barn ska få bra utbildning.

Men det är inte vad som pågår just nu. I många länder inom EU föreslås snarare åtgärder som kriminalisering av hemlöshet och tiggeri. Det ställs krav om återreseförbud och att begränsa den fria rörligheten för romer. Det är inte hållbart.

När polisen och kronofogden kom fram till Högdalen i går morse var det inte så många personer kvar. De flesta hade redan antingen tackat ja till en bussbiljett tillbaka till Rumänien eller slagit läger på en ny plats i Stockholmsområdet. Det är inte heller en hållbar lösning.

Men för en tid framöver är det inte längre Stockholms stads huvudvärk. Kanske räcker stadens ambitioner inte längre än till kommungränsen.