Ledare Innan valet erbjöd sig flera partier att medverka till otillåten kampanjfinansiering. Men eftersom så många partier hade fingrarna i syltburken blev det inte en stor fråga.
Det finns skandaler som påverkar val och avslutar politiska karriärer. Valstugemoderater som drar ned sitt parti till osannolikt låga nivåer och ministrar som rasar från nyvunna positioner för att aldrig mer komma tillbaka i rampljuset. Men det finns också skandaler där de närmast inblandade knappt behöver borsta av sig dammet innan de befordras till nästa topp-post.
I mitten av augusti avslöjade TV4:s Kalla fakta hur fem av åtta partier verkat vara beredda att medverka i, eller till och med själva föreslagit, upplägg för otillåten kampanjfinansiering. Parti efter parti avslöjades med fingrarna i en syltburk som lockade med anonyma pengar. Bara C, V och Mp spelade enligt regelverket och tackade nej. I några fall var det tjänstemän på lägre nivå som fastnat i Kalla Faktas nät, men när det gällde M och KD hade journalisterna fångat högvilt i sina hemliga inspelningar: partisekreterarnivå.
Efter valet flyttade två av huvudfigurerna i Kalla Faktas avslöjande in i regeringskansliet
Så hur gick det? Skandalen måste väl, som TV4 hoppades, ha slagit ned som en bomb i valrörelsen? Nej. Det är svårt att hitta några som helst spår av avslöjandet i vare sig valdebatter eller valkampanj. Socialdemokraterna tog en tjänsteman på sin ekonomiavdelning ur tjänst och Liberalerna avpolletterade en trotjänare i partiorganisationen. Frågan var sedan helt osynlig. Eftersom det fanns syndare på ”båda sidor” gick det med dagens medielogik inte att uppbringa någon konflikt runt frågan. Inte ens partierna som skött sig hade något större intresse av att väsnas om sin laglydighet. C, V och Mp var alla beroende av ett starkt valresultat för S och det blev därför logiskt att inte lyfta på en sten som skulle kunna träffa Magdalena Andersson.
Efter valet flyttade två av huvudfigurerna i Kalla Faktas avslöjande in i regeringskansliet. Moderaternas Gunnar Strömmer blev justitieminister och Peter Kullgren från KD blev landsbygdsminister. Bidragsskandalen är glömd och den tid när statsråd tvingades avgå efter att ha skolkat från att betala TV-licens känns avlägsen.
Men visst fanns det fler som drabbades av skandalen än de två politiska tjänstemän som blev av med sina jobb. De verkliga förlorarna var socialdemokratiska valarbetare, medlemmar och väljare. Inte bara för besvikelsen över att se sitt eget parti avslöjas med oegentligheter, utan också för att de med fog kan ställa sig frågan vad deras eget slit och röster kunde ha räckt till om också Socialdemokraterna tackat nej till de anonyma pengarna. Då hade det funnits en tydlig höger-vänsterkonflikt och Magdalena Andersson hade, med stöd av Mp, C och V, kunnat ta upp frågan om korruption och otillåten kampanjfinansiering i varje debatt i valspurten. Det är ett resonemang som förtjänar plats i alla socialdemokratiska valanalyser.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
