Minns ni de borgerliga partiernas gemensamma slogan inför valet 2006? "Fler i arbete – mer att dela på." Det lät sympatiskt och ansvarsfullt. Men hur blev det? Jo, färre i arbete – mer till de rika.
Vad var det viktigaste löftet i den valkampanj som gav de borgerliga partierna regeringsmakten? Jo, att det man kallade utanförskap var alldeles för stort och skulle brytas. Men "utanförskapet" är i dag betydligt större än det var 2006. Arbetslösheten väntas bli 11-12 procent nästa år, större än genomsnittet i EU.
Vad var Anders Borgs heliga princip före valet? Att alla skattesänkningar skulle vara finansierade. Första etappen av det så kallade jobbskatteavdraget betalades också med pengar från av försämrad a-kassa. Men nu har Borg släppt alla hämningar. De tio miljarder kronorna för det fjärde steget av jobbskatteavdraget är ofinansierade. De ska finansministern låna upp.
Ofinansierade skattesänkningar, det var den gamla moderatledaren Bo Lundgrens politik, som Borg i en artikel på DN Debatt i mars 2004 beskrev som oansvarig, orättvis och icke trovärdig. Men de gamla Moderaterna blev aldrig "de nya Moderaterna", annat än i ord. För nu är regeringens samlade skattesänkningar på 85 miljarder kronor, där Bo Lundgren ville sänka 130. Och den rikaste fjärdedelen av befolkningen får mer av skattesänkningarna med Borgs än med Lundgrens. Det sker i ett läge när inkomstklyftorna är de största som Statistiska Centralbyrån någonsin mätt.
I riksdagens budgetdebatt i går bollade Anders Borg med en siffra på 90 000 jobb som jobbskatteavdragen påstås ska ge. Finansministern bygger här på en teori från 1700-talet, Says lag. Den går ut på att efterfrågan på potatis ökar om det blir större utbud av dessa rotknölar. En skrivbordskonstruktion, som inte är giltig på dagens arbetsmarknad. Men även om den vore det, är det ett dyrt och ineffektivt sätt att öka jobben. Enligt regeringens egna beräkningar kostar de jobb som uppstår på detta sätt en miljon kronor styck. Om läget i ekonomin verkligen har ljusnat, då är tajmningen fel. Och tar det tre år eller fem år innan arbetslösheten minskar, då sällar sig Anders Borg till den rad av borgerliga finansministrar som kört statsfinanserna i botten.
Inte undra på att han såg så nervös ut i går. Aldrig har Borgs ord om ansvar för statsfinanserna klingat så mekaniska och ihåliga som de gjorde i går. Hörde jag rätt att han inte använde ordet "skattechock" om de rödgröna partiernas kommande höjningar? Inte undra på. Det är de borgerligas 85 miljarder kronor i sänkningar, mest till de rikaste, som är den verkliga skattechocken, som nu drabbar de arbetslösa och sjuka.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
