I övermorgon röstar riksdagen för Lissabonfördraget. Majoriteten för ja är stor. Men det finns anledning att skjuta upp beslutet, nämligen EG-domstolens antifackliga tolkning av utstationeringsdirektivet. Trycket mot komissionen måste höjas. Torsdag är rätt dag.
Man kan ha många synpunkter på EU:s nya grundfördrag. Maktdelningen är fortfarande sned. Det folkvalda parlamentet stärker visserligen sin position men fortsätter vara svagt. Medlemsländernas regeringschefer får orimligt stort inflytande. Folkens röster hålls utanför.
Men Lissabonfördraget är trots invändningar bättre än nuvarande glasklara oordning. För att förstå Nicefördraget krävs magisterexamen och även i sak är Lissabonfördraget bättre.
Men under arbetet med konstitutionen, som blev ett fördrag, har en ny stridsfråga gjort entré: Hur ska utstationeringsdirektivet tolkas? Det började med Byggnads vs Laval i Vaxholm, men har sedan spridit sig till fler europeiska länder som Tyskland och Luxemburg. EG-domstolen har konsekvent tolkat lagen som att fri rörlighet går före fackliga rättigheter och rimliga lägstalöner.
För en månad sedan röstade därför EU-parlamentet med förkrossande majoritet att direktivet måste kompletteras och företagens kryphål tätas. De föreslog också något slags social klausul med fördragsstatus. Europafacket gjorde high-five i lunchkantinen.
Det finns en stark opinion för åtgärder, från tyska kristdemokrater till franska socialister. Men det är nu upp till kommissionen. Europaparlamentet har ökat trycket. Om Sveriges riksdag skjuter upp sitt beslut om Lissabonfördraget, med utstationeringsdirektivet som motivering, kommer det blir en tung skräll. Kanske avgörande för att få kommissionen i rörelse.
Vänta och se, säger många. Men framtiden är dyster. Med stor sannolikhet blir Europaparlament mer borgerligt efter valet. Och nästa kommission är helt säkert mer konservativ, givet dagens blå politiska landskap. Det är bråttom.
För en så kallad vilandeförklaring krävs minst 58 röster i riksdagen. Beslutet skjuts då upp i tolv månader. (V) och (Mp) har bestämt sig. För att lyckas krävs även en grupp socialdemokrater. Det känns säkert motbjudande att rösta med den nationella vänstern i en Europafråga. Men nu gäller det att federalister och andra vänner av Europatanken har is i magen och vågar ta strid ända till spetsen.
En vilandeförklaring innebär att Sverige skriver under – men först nästa höst. En vilandeförklaring innebär inte att Lissabon faller – unionen kommer ändå anta sitt fördrag. Men en vilandeförklaring innebär en stark politisk signal – och en protest mot otidsenlig antimodern högervridning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
