Skjut upp stängningen av Medeltidsmuseet och tänk om

Det är en lögn att Medeltidsmuseet ska flytta. Men det går att hitta en annan lösning, skriver debattörerna.

Hur kan det komma sig att Stockholms stad på Katarinahissen annonserar: ”Medeltidsmuseet stänger för flytt 5 nov” när det i själva verket är en nedläggning?

Hur kan det komma sig att detta blivit mera allmänt bekant först nu när riksdagsförvaltningen beslutat detta redan 2012?

Hur kan det komma sig att sedvanligt samråd inte hållits? Och att inte antikvariska myndigheter konsulterats?

Hur kan det komma sig att ingen utomstående granskat riksdagsförvaltningens strategiska lokalplan, såväl vad gäller lokalanspråken som kostnaderna?

Varför hölls inte samråd?

Hur kan det komma sig att museet måste stänga nu den 5 november 2023 när arbetena på ett mötescentrum med mera inte ska börja förrän tidigast 2030?

Dessa och många andra frågor pockar på svar.

”Flytten” – om den någonsin blir av – är från 2 400 m² till 1 114 m², där ett medeltidsmuseum ska samsas med ett museum om Gamla stan och dit ingen av de fasta fornlämningarna – försvarsmuren från 1530, mur och del av Helgeandskyrkogården från 1300-talet och den hemliga gången mellan slottet och Hovstallet – kan flyttas. Gustav Vasas örlogsfartyg från tidigt 1500-tal får heller inte plats. ”Flytt” är en lögn.

Riksdagsdirektören, chef för riksdagsförvaltningen, ger i ett projektdirektiv år 2012 order om att en Strategisk lokalplan ska tas fram. I detta projektdirektiv står som en punkt: ”Övertagande av Medeltidsmuseets lokaler”. Inget mer. Den 19 februari 2014 godkänner riksdagsstyrelsen – som ska styra riksdagsförvaltningen och består av riksdagsledamöter ledda av riksdagens talman – en Strategisk lokalplan. Vad de godkänner är svårt att veta. Det är också svårt att veta om riksdagsstyrelsen vet vad de godkänner eftersom riksdagsförvaltningen inte kan uppvisa något dokument med detta namn. Strategisk lokalplan är en ”process”, säger riksdagsförvaltningen i dag.

Varför offentliggjordes inte ”Övertagande av Medeltidsmuseum” då, för elva år sedan? Varför hölls inte samråd? I stället höll inblandade i riksdagen och riksdagsförvaltningen tyst om detta ända till 2019 då Stockholms stads politiker informerades. Men inte heller då kom saken till allmänhetens kännedom. Ingen Stockholmspolitiker slog larm.

2021 lägger sig Stockholmspolitikerna platt, dock utan något formellt beslut. Det är först då som medborgarna får reda på vad som varit i görningen i nio år. Kulturborgarrådet skönmålar ”flytten” som ”den största museisatsningen i Stockholm på decennier” efter att ha sockrat med 75 miljoner kronor. Det presenteras som ett färdigt beslut, ingenting man kan göra något åt. Den politiska ledningen i Stockholm tar inga egna beslut utan avhänder sig ansvaret och överlåter åt kulturnämnden att sköta avvecklingen.

Riksdagen är vår förnämsta demokratiska institution. Är denna mörkläggning ett värdigt sätt att hantera en fråga som riksdagsstyrelsen på goda grunder kunde räkna med skulle komma att engagera medborgarna starkt? Det var ju så att det var en mycket stark folkopinion som 1978/79 lyckades vända beslutet att bygga om ett garage under Riksplan till ett museum för de funna lämningarna efter stadens allra tidigaste historia.

Det är ju också en plats som på goda grunder kan kallas platsen där Sverige som nation föds. Efter striderna med unionskonungen Kristian II lät Gustav Vasa befästa staden. Sedan dess har staden aldrig intagits av främmande makt.

Bättre entré för besökare till riksdagen än via ett Medeltidsmuseum som hugfäster denna historia kan inte tänkas. Vi arbetar för en sådan lösning och vill ha riksdagsstyrelsens stöd i det arbetet.

Utöver Västra och Östra riksdagshusen på Helgeandsholmen har riksdagsförvaltningen i dag lagt sig till med fem kvarter i Gamla stan och fastigheter i andra delar av innerstaden. Man förvaltar i dag 141 000 m² och traktar nu efter Medeltidsmuseets 2 400 m².

Ingen utomstående har granskat dessa lokalanspråk och kostnaderna för dessa. Varför behövs en extra plenisal? Kan inte besöks-/mötescentrum i så fall samutnyttja denna sal? Riksrevisionen har riksdagen som revisionsobjekt men har inte reviderat den Strategiska lokalplanen. Varför inte?

Varför har riksdagsförvaltningen inte prövat lösningar som behåller Medeltidsmuseet där det ligger i dag?  Det kanske är så enkelt att utan insyn från utomstående saknar förvaltningen anledning att undersöka alternativa lösningar. Då är det enklare att bestämma sig för en lösning och sedan köra på. Varför har riksdagsstyrelsen inte efterfrågat lösningar med bibehållet museum?

Riksdagen har genom riksdagsförvaltningens och riksdagsstyrelsens agerande ådragit sig ett rejält demokratiskt underskott. Stockholmspolitikerna har svikit invånarna i staden. Enda sättet att reparera denna skada är, för det första, att skjuta på stängningen av museet ett år och, för det andra, att under det året i samarbete med staden bedriva ett samråd med allmänhet och antikvariska myndigheter för att hitta en lösning som behåller Medeltidsmuseet på den plats det har i dag.

Någon brådska är det inte. 2014 var planen att 2023 vara färdig med den Strategiska lokalplanen – det vill säga i år. I dag tror riksdagsförvaltningen att arbetena med Riksplan kan komma i gång först 2030 – i bästa fall.

Möjligheten att bibehålla Medeltidsmuseet intakt på den plats det har och förena det med riksdagens önskemål om bättre besöks- och möteslokaler får inte försittas! Riksdagsdirektören hävdade vid vårt möte med honom den 20:e oktober att ”säkerheten inte är problemet”. Om just besöks- och möteslokaler syftar till en förbättrad kontakt mellan väljare och valda vore det en bra början med ett samråd med dessa väljare.

Richard Murray, Gösta Alfvén, Birgitta Palmertz och Björn Tarras-Wahlberg, alla Arbetsgruppen Rädda Medeltidsmuseet, Herman Lindqvist, författare, Dick Harrison, historiker, Per Sundgren och Tjia Torpe, båda f.d. kulturborgarråd i Stockholm, Rolf Åbjörnsson, f.d. riksdagsman, Göran Söderström, docent i konsthistoria, Axel Unnerbäck, fil.dr. f.d. Riksantikvarieämbetet, Stephan Fickler, verksamhetsledare Byggnadsvårdsföreningen  Christina Möller, Måltidsakademien, Henrik Scheutz, teatervetare, Björn Bernhardson, verksamhetsledare Äkta vara, Barbro Frostell, tandläkare, Marie Göranzon, skådespelare, Jan Malmsjö, skådespelare