Debatt Frågan är vad som ska nedprioriteras bland existerande uppgifter, när detta nya ansvarsområde läggs på en redan pressad skola. Det skriver Therese Rosengren.
Den 6 mars lämnade Skolsäkerhetsutredningen över ett delbetänkande till skolminister Lotta Edholm. Det övergripande syftet med utredningen är att förbättra säkerheten och tryggheten för elever och skolpersonal samt att minska brottsligheten i skolan och det omgivande samhället. Utredningen är välbehövlig, eftersom otrygghet och brottslighet tyvärr har blivit en del av många skolors vardag. Men, att konstatera att saker behöver åtgärdas är en sak; att hitta fungerande lösningar en annan.
Den grova brottsligheten kryper allt längre ner i åldrarna. Larmen om hot, våld och otrygghet i skolorna ökar, liksom antalet anmälningar till Arbetsmiljöverket. I Stockholm har lokalavdelningen av lärarnas fackförbund just genomfört en uppmärksammad kampanj på Instagram under namnet “Stockholms skolor larmar”, där de belyst hur lärare utsätts för hot och våld. En nedslående skildring av autentiska, anonymiserade fall som hämtats ur stadens system för tillbudsrapportering. Skolan är också en plats där allt fler elever utsätts för allvarliga brott – alltifrån rån och misshandel till sexuella kränkningar.
Sverige riskerar få en generation “funktionella analfabeter”
Skolans kärnuppdrag är kunskapsförmedling. Därutöver tar läroplanen upp en mängd värdegrundsfrågor, tänkta att främja elevernas utveckling till välfungerande och ansvarskännande medborgare.
Går man in och läser del 1 och 2 av läroplanen för grundskolan, inser man snabbt att det är en praktisk omöjlighet att uppfylla alla dessa skrivelser. Det finns snart sagt ingenting associerat med begreppet värdegrund som inte tas upp där. Det bör man ha i åtanke när nu Skolsäkerhetsutredningen föreslår ytterligare ett tillägg i samtliga läroplaner, nämligen att “utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de lagar och andra regler som gäller i samhället”.
Intentionen är det inget fel på, men förutsättningarna bör diskuteras. Skolan brottas med större problem än oförmågan att hinna med läroplanens ambitiösa värdegrundsuppdrag. Själva kärnverksamheten – undervisning och kunskapsförmedling – lämnar mycket övrigt att önska, vilket visar sig i form av sjunkande kunskaper. Den internationella läsförståelsestudien PIRLS, som genomfördes senast 2021, visade ett tydligt försämrat resultat för svenska elever. I PISA 2023 sjönk resultaten i såväl läsförståelse som matematik. Skolminister Lotta Edholm har kommenterat att Sverige riskerar få en generation “funktionella analfabeter” på grund av den svaga läsförmågan.
Samtidigt genomgår Sveriges skolor nedskärningar till följd av kommunernas ansträngda ekonomier, vilket påverkar förutsättningarna högst påtagligt ute i verksamheterna. Mot den bakgrunden väcker delbetänkandet i Skolsäkerhetsutredningen farhågor. Administrationen riskerar att svälla till orimliga proportioner. Skolornas ansvar för att upprätta kartläggningar, analyser, lägesbilder, åtgärdsplaner, uppföljningar, beredskapsplaner, rutiner och riktlinjer, kommer med självklarhet resultera i en omfångsrik dokumentation. Även om skyldigheten formellt åläggs huvudmän eller rektorer, vet vi av erfarenhet att utförandet tenderar att hamna i lärarnas knä. Förr eller senare.
På pressträffen som skolministern och ansvarig utredare Jonas Trolle höll samma dag som delbetänkandet överlämnades, uttrycktes intentionen att kunna integrera det brottsförebyggande arbetet i skolornas befintliga trygghetsarbete. Trolle medgav dock att det kommer leda till ”visst merarbete”. Det låter som en korrekt analys, om än i underkant.
Frågan är då bara vad som ska nedprioriteras bland existerande uppgifter, när nu detta nya ansvarsområde läggs på en redan pressad skola.
Therese Rosengren, gymnasielärare och författare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
