Skolans kris kan vändas

Ad hoc-lösningarnas tid måste vara förbi, anser OECD. Skolresultaten kan inte få fortsätta bero var man har turen eller oturen att bo.

OECD:s färska rapport Improving Schools in Sweden konstaterar att skolan är i kris. Resultatmässigt, personalmässigt, kvalitetsmässigt.

Lärarna liksom rektorerna tyngs av administration som påverkar det pedagogiska arbetet negativt. Statusen är låg, lönen är låg och förväntningarna på eleverna likaså.

OECD listar en rad förslag på åtgärder, både övergripande och konkreta, för att förbättra situationen. Handlingskraft är den röda tråden:

Likvärdigheten för eleverna måste börja redan i lärarutbildningarnas likvärdighet, Skolinspektionen ska inte bara peka ut vad som felas, utan även bistå i förbättringsarbetet, ansvars- och rollfördelningen i hela skolsystemet måste tydliggöras och höga krav ställas på eleverna såväl som ökat stöd ges till skolor, kommuner och privata huvudmän.

Ad hoc-lösningarnas tid måste vara förbi, anser OECD. Skolresultaten kan inte få fortsätta bero på vilken kommun eller stadsdel man har turen eller oturen att bo i.

Det är tydligt att det behövs en nationell strategi för ökad likvärdighet i skolan och en synkronisering av kommunala och privata aktörers handlingsplaner. Vad är problemet? Hur tacklas det? Av vem? När ska det vara åtgärdat?

Allas ansvar blir alldeles för lätt ingens ansvar. Det talas om att ordning och reda i skolan är nödvändig för elevernas lärande, det borde även gälla dem som organiserar ramarna för skolans verksamhet. Men när ska vi börja se konsekvenser för de huvudmän som inte klarar sitt uppdrag?

Londonstadsdelen Hackney har kopplat handling med konsekvens. Skolutvecklaren Åsa Melander har i Timbrorapporten Great Expectations – Hackney och konsten att vända en skolkommun i kris visat hur en krisande skolkommun kan vända upprepade misslyckanden till framgång.

I Hackney tog en privat stiftelse över skolor som underpresterat under en lång tid. Med tydliga förväntningar och krav på personal såväl som elever, erfarna och engagerade skolledare som befinner sig i den pedagogiska vardagen, fokus på lärandemiljön och direkta åtgärder när eleverna behöver hjälp, har Hackneys skolor lyft sig.

Samarbete måste gå hand i hand med skolans eget ansvarstagande. Skolorna i Hackney jobbade tillsammans för att lyfta sig själva och varandra. Framgångsrika skolledare och lärare hade i sitt uppdrag att hjälpa andra att lyckas.

Se där ett konkret uppdrag för de svenska förstelärarna och lektorerna som på många skolor lämnats åt sitt eget öde.

Det är positivt att vår utbildningsminister i söndagens Agenda kom med ett halvkonkret förslag på hur skolornas nedslående resultat ska vändas. Staten ska bistå de kommuner som behöver hjälp med att få enskilda huvudmän att ge eleverna den utbildning de har rätt till, berättade Gustav Fridolin (MP).

Bra. Nästa steg blir att konkretisera exakt vad staten ska göra när huvudmannaansvaret brister.

OECD-rapportens budskap är trots allt konstruktiv. Den säger, liksom Hackneyexemplet, att vi kan vända utvecklingen. Men för det behövs politisk handlingskraft, inte tom retorik.

Följ Dagens Arena på Facebook för att diskutera vidare och läsa andra föredömliga artiklar av redaktionen.