Allt fler unga rekryteras till kriminella gäng. Stora insatser behövs i skolan och socialtjänster för att bryta utvecklingen. Men det kräver rejäla insatser som kostar mycket pengar. Då borde inte skattesänkningar stå i förgrunden.
När Carin Götblad, polismästare vid Nationella operativa avdelningen, intervjuades om gängkriminaliteten i SVT:s senaste Agenda, hävdade hon att polisen angriper ”symptomen”, men att hela samhället nu måste engagera sig.
Götblad ledde redan 2010 SOU-utredningen ”Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta”. Den föreslog en rad åtgärder som inte har blivit genomförda. I Agenda höll Götblad särskilt fram en av dessa: ”Projekt pojke”, insatser för pojkar i utsatta områden som inte klarat skolan, inte studerar och inte arbetar.
Götblad är inte ensam att föreslå att det behövs en förstärkning av skolan, socialtjänsten och av arbetsmarknaden. Den rösten kommer från alla håll i debatten. Men om de förebyggande åtgärderna ska bli effektiva gäller det att samtidigt att vara klarsynt. Två saker är nödvändiga att inse.
Om skolor i utsatta områden får ökade anslag är det inte alls säkert att pengarna kommer att användas till mer personal
För det första. Vissa faktorer ökar riskerna för att en ung människa hamnar i gängkriminalitet, som ofullständiga betyg, skolk och frånvarande föräldrar. Men ska insatserna sättas in tidigt, vilket alla föreslår i dag, blir sådana indikatorer vaga. Överhuvudtaget är det en illusion att tro att vi med vetenskapliga metoder kan ringa in dem som kommer att bli kriminella. De flesta av dem som växer upp under svåra förhållanden blir inte det. Slutsatsen är denna. Vissa riktade insatser är möjliga, men det är också nödvändigt med breda satsningar på skola, socialtjänst, fritidsverksamhet, arbete och bostäder till unga. Inte minst behövs en ökad personaltäthet i skolan och inom socialtjänsten. I annat fall kommer det förebyggande arbetet inte att lyckas. Sådana breda satsningar kostar mycket pengar. Då krävs snarare skattehöjningar än skattesänkningar.
För det andra. Insatser för att förebygga gängkriminalitet undermineras av marknadiseringen av skolan. Ett mönster är att friskolor dränerar de kommunala skolorna på de mest studiemotiverade eleverna. Detta gäller i synnerhet när Internationella Engelska Skolan etablerar sig. Då ökar segregationen i raketfart (den som tvivlar på detta bör lyssna på Studio Ett och Katarina Gunnarssons lysande reportage om vad som hänt i Upplands Väsby). Friskolekoncerner bestämmer dessutom själva vad de ska göra med sina pengar. Om skolor i utsatta områden får ökade anslag är det inte alls säkert att pengarna kommer att användas till mer personal. De kan istället gå till ökad vinst och pengarna kan flyttas inom koncernerna, något de har laglig rätt att göra.
Dessvärre går utvecklingen i dag åt fel håll. Aktiebolagskolorna expandrar, segregationen i skolan ökar, många kommuner stramar åt anslagen till skolan, socialtjänsten går på knäna och arbetsmarknadsåtgärderna för unga är skrala.
Hur går detta ihop med den breda konsensus som råder om att det nu – mer än någonsin tidigare – krävs stora insatser för att förebygga gängkriminalitet? Inte alls tyvärr.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
