Skolpengen är en dålig idé – även i vården

vårdföretagarna Vården är ojämlik redan i dag. Vårdföretagarnas förslag till ersättningssystem skulle göra den ännu mer ojämlik.

Vårdföretagarna vill ha mer pengar. Det är inget nytt under solen, så klart, organisationen Vårdföretagarnas syfte är att verka för sina medlemsföretags intressen. Till antal sett är de flesta privata vårdbolagen i Sverige små, men de tio största står tillsammans för nära 40 procent av omsättningen, och av de 10 största vård- och omsorgsbolagen i Sverige finns tre på Stockholmsbörsen. Ett annat stort vårdföretag, Capio som driver akutsjukhuset S:t Görans i Stockholm och har vårdcentraler på 100 orter, ägs av multinationella företaget Ramsay Santé.

Möjligheten att välja vårdgivare eller hemtjänstbolag fanns redan innan LOV

Det nya är alltså inte att de vill ha mer pengar, utan att Vårdföretagarna vill ha en ny modell för hur skattepengar ska betalas ut till de privata vårdföretagen. I ett brev till socialminister Erik Slottner (som outtröttlige Marcus Larsson fiskat upp ur Reformisternas mycket användbara Lobbykollen) föreslår Vårdföretagarna en slags vårdpeng.

Detta samtidigt som resten av Sverige äntligen verkar ha fått upp ögonen för hur dysfunktionellt ett annat peng-system är, nämligen systemet med skolpeng.

Vårdföretagarna vill att de privata företagen ska ha ”villkor som är likvärdiga med de som gäller för vård och omsorg bedriven i offentlig regi”, skriver de till Slottner. Med ”likvärdiga villkor” menar de ”samma ersättning”. Trots att de inte förväntas göra samma jobb.

I dag regleras ersättningen till privata vårdgivare av Lagen om valfrihetssystem (LOV). Lagen har egentligen inget med valfrihet att göra – möjligheten att välja vårdgivare eller hemtjänstbolag fanns redan innan LOV (och skulle finnas kvar även om LOV avskaffades).

LOV införde däremot en mycket långtgående valfrihet för privata vård- och omsorgsgivare: de har närmast totalt etableringsfrihet. Till skillnad från kommunerna och regionerna som har ett helhetsansvar för befolkningens behov kan privata vårdgivare välja att etablera sig där det är lönsamt, och stänga igen om lönsamhetskalkylen inte längre går ihop. Helt utan hänsyn till behoven.

Precis på samma sätt som friskolor gör vinst genom att rikta sig till de mest lönsamma eleverna (det vill säga flickor och elever med svenska som modersmål och högutbildade föräldrar) bygger de privata vårdföretagens lönsamhet på att de riktar sig mot lönsamma patienter (relativt friska människor med små vårdbehov). Det är därför vårdcentralerna nästan alltid ligger i centrum, och heter ”Hälsocenter” snarare än ”Mottagning för multisjuka äldre med behov av tolk”.

Kommuner kan välja om de vill införa LOV inom äldreomsorgen och slutenvården (den vård som ges på sjukhus). Men när det gäller primärvården – vårdcentraler, vaccinationsmottagningar, nätläkare – är LOV obligatoriskt, inom primärvården gäller tvångs-LOV.

Det här är unikt i västvärlden, alla andra länder med skattefinansierad vård har någon form av etableringskontroll, och detta har gjort den svenska primärvården unikt lönsam för privata företag (och intressant för multinationella jättar som Capios franska och australiska ägare Ramsay Santé).

Nu vill Vårdföretagarna öka lönsamheten ytterligare genom en vårdpeng. Vårdpengen ska ”baseras på kostnaderna i verksamhet som bedrivs i kommunens eller regionens egen regi”. I princip handlar det om att genomsnittskostnaden för vård som ges på en vårdcentral i en socioekonomiskt utsatt förort eller på landsbygden skulle betalas ut till kliniker i innerstaden där människor har mycket lättare vårdbehov.

Vården är ojämlik redan i dag. Ett sånt här ersättningssystem skulle göra den ännu mer ojämlik.

Dessutom vill Vårdföretagarna att privatdrivna utförare ska ”ges rätt att få ersättningsnivån prövad om de uppfattar att den är oskälig”. Och ”om kommuner och regioner täcker ett underskott i verksamhet i egen regi ska privata aktörer kompenseras i motsvarande grad”.

Vårdföretagarna vill alltså införa en slags friskolestraff. Du som läser Dagens Arena regelbundet vet att friskolor har rätt att stämma en kommun på extra ersättning om kommunens egna skolor går med underskott, även om underskottet beror på att friskolan plockat de mest lönsamma eleverna (kommunala skolor kan inte lägga ner även om de blir olönsamma, kommunen har ett utbudsansvar som de idag inte kompenseras för). Även om kommunens underskott beror på att kommunen satsat på skolfrukost eller ett bemannat skolbibliotek kräver friskolorna med Friskolornas riksförbund i spetsen att samma ersättning ska betala ut till deras vinstdrivande koncerner, trots att de inte satsat på varken frukost eller bibliotek (utan på vinstutdelning). Man kräver ersättning för kostnader som man inte själv har.

Nu har till och med skolministern insett att Sveriges skolpeng är ett systemfel, ett system failure som hon uttryckt det i en intervju med The Guardian.

Skolpengen är en dålig idé – även i vården.