ledare Det blir aldrig lag och ordning på gator och torg om det inte blir ordning i skolan. Det finns inga försvarsargument för fattiga barn i en otrygg skola.
Det är inte centrum en helgkväll, utan skolan en vanlig vardag, som är den vanligaste brottsplatsen för ungdomar i 9:an, visar en ny rapport från Brå.
- Nästan hälften (47,5 procent) av niondeklassarna (drygt tre procent fler flickor än pojkar) har det senaste året utsatts.
- Ännu fler, 52 procent (3 procent färre flickor) har själva varit med och begått brott.
Samtidigt som eleverna ska klara betygen till gymnasiet är många niondeklassare rädda för att gå till skolan. Hela 56 procent av tjejerna uppger att otryggheten medfört begränsningar i vardagen så att de undviker platser, aktiviteter, personer. För killar är siffran 46 procent, en ökning från 37 procent på fyra år.
Dessutom ökar misstron mot polisen och fler tycker att kompisars kriminella handlingar är okej, tillsammans med ovilja att anmäla brott. Detta i en kontext av lärarbrist och allt otryggare arbetsmiljö.
Denna utveckling pågår alltså där elever från olika bakgrunder ska mötas, få likvärdiga chanser att forma sin framtid och fostras till tolerans och samarbete. Klass och kön följer med in i klassrum och ut på skolgården.
71 procent av tjejer som mobbats uppger i Skolundersökningen att de även utsatts för brott. De är också kraftigt överrepresenterade i gruppen som inte vågar gå till skolan. Över en femtedel av flickorna har utsatts för fysiska sexuella kränkningar, det näst vanligaste brottet mot tjejer i 9:an. Men bara 6 procent har anmält övergreppen till polisen – i en tid när #metoo varit på allas läppar.
Som tidigare Nationella trygghetsundersökningen visat begränsar otrygghet livet mest för dem med lägst utbildning, som bor i flerfamiljshus, är ensamstående med barn, har utländsk bakgrund och i synnerhet för flickor och kvinnor. Familjeförhållanden är med och styr, både för dem som begår och utsätts för brott. Att ha skilda, lågutbildade eller utrikesfödda föräldrar går inte att påverka.
Men, som så tydligt visas i Skolundersökningen 2019 är det en hemmiljö med brist på pengar som ger allra starkast genomslag både för att utsättas för och vara delaktig i kriminella handlingar. Och det går att göra något åt. Nästan dubbelt så många tonåringar som kommer från familjer med dålig ekonomi uppger att de utsatts för misshandel och sexualbrott jämfört med elever som har mer stabila ekonomiska resurser.
Hur kan det vara möjligt att vi tolererar en sådan arbetsmiljö och investerar så lite i Sveriges framtid? Och hur tänker dessa tonåringar den dag de själva ska rösta?
»Grundskolan, som under 1900-talet förde samman barn med olika klassbakgrund, segregeras i allt större utsträckning av bostadssegregation och ett defekt friskolesystem, och klyftorna fördjupas«, skriver Annelie Karlsson (S) gruppledare i riksdagen och Fredrik Lundh Sammeli (S) justitieutskottets ordförande i riksdagen på DN-debatt, där de självkritiskt konstaterar att partiet inte »prioriterat vanligt folks trygghet i vardagen«.
Det är bra att de kommer ut på banan. Socialdemokraterna måste göra klart att de inte accepterar en utveckling där fattigdomen breder ut sig tillsammans med otrygghet och svaga skolresultat. Och göra något åt det nu.
Skolan klarar inte längre av att kompensera för brister i hemmiljön om det saknas vuxna på rasterna, undervisning har »blivit en bisyssla«, samtidigt som betygen blivit en »handelsvara«, som Göteborgsläraren och skoldebattören Hai Phuong, HP, Tran uttrycker det i en intervju Aktuellt i Politiken (44/2020).
Lärarnas arbetsmiljö är en förutsättning för att eleverna ska klara skolan. Det är också i skolan som anmälningarna om hot och våld ökar snabbast.
Ändå smiter deras arbetsgivare på alla nivåer från ansvaret.
När en stor majoritet av kommunerna struntar i att jobba systematiskt med arbetsmiljö trots att detta ska göras enligt ett underskrivet kollektivavtal så rycker avtalstecknande Sveriges kommuner och regioner (SKR) på axlarna och säger att de inte »kan tvinga kommunerna« . Inställningen är lika obegriplig som oacceptabel och borde föranleda protester och handling från de borgerliga partier som styr organisationen. Det är oacceptabelt att SKR smiter från sitt ansvar för en vardag full av våld.
Hur kan det vara möjligt att vi tolererar en sådan arbetsmiljö och investerar så lite i Sveriges framtid? Och hur tänker dessa tonåringar den dag de själva ska rösta?
Brå-rapporten visar hur det sociala arvet följer med in i skolan. Som professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki skriver i Kvartal gör inte socioekonomiska faktorer i sig någon till brottsling. »Däremot är dessa faktorer relaterade till brottsalstrande processer. Dåliga socioekonomiska förhållanden ökar risken för uppkomsten av dessa processer.«
Det är mycket enkelt att förstå. Vi måste stoppa dessa brottsalstrande processer. Det blir aldrig lag och ordning på gator och torg om det inte blir ordning i skolan. Det finns inget försvarsargument för fattiga barn i en otrygg skola.
Och precis som de båda S-ledamöterna ovan skriver så hänger ekonomisk, social och fysisk trygghet ihop. Vi fixar inte det ena utan de båda andra.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
