Om de rödgröna vill vinna feministväljarna får de satsa på politik i stället för förolämpningar.
”En röst på Feministiskt Initiativ är en röst på alliansen. Eller ännu värre: på Sverigedemokraterna som vågmästare.” Så låter det ofta när rödgröna krafter ska försöka skrämma folk från att rösta på Gudrun Schymans parti.
Det är respektlöst. Ja, det är att behandla människors feministiska engagemang lika styvfaderligt som jämställdhetsfrågorna i dag blir bemötta i politiken. Det enda en sådan skrämseltaktik kommer att leda till är fler röster – på Feministiskt Initiativ.
Partiet har precis nått över 9 000 medlemmar och samlat ihop en miljon kronor till sin valfond. Framgångarna märks i sociala medier. Allt fler radikala väljare ansluter sig till Feministiskt Initiativ och uppmanar andra att också göra det.
I stället för att anklaga FI-väljarna för naivitet borde de etablerade partierna bedriva självrannsakan. Kan det vara så att feminister söker alternativ till oss för att vi har tappat, eller aldrig tagit på oss, våra genusglasögon? Möjligen framstår vi inte som så trovärdiga feminister om varannan kvinna får fattigpension utan att vi gör ett jota?
Även trianguleringen i politiken öppnar för FI-framgångar. När det blir trångt i den politiska mitten – allt fler partier anstränger sig för att tycka likadant – ökar polariseringen på kanterna. Feministiskt Initiativ blir det tydligaste alternativet till Sverigedemokraterna. Deras intersektionalitet ett efterlängtat svar på rasismen.
Sverige är fortfarande ett land där ditt kön avgör ditt värde. Kvinnor tjänar 14 procent mindre än män, i genomsnitt. Den siffran är beräknad på att både kvinnor och män jobbar heltid. Om deltiderna tas med i beräkningen tjänar kvinnorna nästan 25 procent mindre än männen. Under ett helt arbetsliv motsvarar det drygt 3,6 miljoner kronor.
Svenska kvinnor och män jobbar i genomsnitt lika mycket, åtta timmar per dag. Men medan männen arbetar på jobbet och får lön och pensionspoäng, så utför kvinnorna en stor del av sitt arbete obetalt i hemmet. En genomsnittlig kvinna arbetar 47 minuter mer per dag i hemmet än en genomsnittlig man. På ett år blir det sju veckor mer.
Snart sagt varje seriös bedömare hävdar att föräldraförsäkringen är en av nycklarna till att bryta dessa könsorättvisor. Männen tar fortfarande bara ut en femtedel av föräldrapengen och var tredje vab-dag. Så reproduceras könsstereotyper, både på jobbet och i hemmet.
Vad gör då politiken? Socialdemokraterna mumlar osäkert om en ynka pappamånad till, för att inte stöta sig med ”opinionen”. I fackföreningsrörelsen finns en feministisk vilja som den politiska vänstern borde lära sig av. De kvinnodominerade fackförbunden kämpar för bättre arbetsvillkor och rättvisa löner. Både LO och TCO vill dela föräldraförsäkringen i högre grad.
Feministiskt Initiativs sympatisörer är varken oansvariga eller naiva. De gör sitt val med hjärta och hjärna: Känner ett stort feministiskt engagemang och konstaterar att de etablerade partierna inte är feminister nog.
Om de rödgröna vill vinna feministväljarna får de satsa på politik i stället för förolämpningar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
