Terrorn på Drottninggatan riktar sig mot oss alla. Resten av livet kommer såren från den 7 april 2017 att finnas kvar.
Jag hörde avlägsna skrik från mitt arbetsrum som vetter mot gården. Det är skrik jag kommer att tänka på och leva med länge.
Människor springer längs Barnhusgatan nedanför fönstret. Sedan kommer ambulanserna och polisbilarna. Sirenerna studsar mellan huskropparna. Jag tänker att det finns ett före och ett efter den 7 april 2017.
Bara runt hörnet från Arenagruppens kontor ser jag hur ambulanspersonal på Drottninggatan tar hand om flera allvarligt skadade. Lastbilen ska ha kapats utanför en restaurang jag passerar varje dag till och från jobbet. Jag ser blod där jag promenerade för bara en timme sedan.
Det ligger en otäck symbolik i att ett misslyckat terrordåd inträffade 2010 på en tvärgata till just Drottninggatan. Bara attentatsmannen själv dog den gången. Den kapade lastbilen passerade Bryggargatan där bomben detonerade den gången.
Dådet riktats mot den pluralism och tolerans vi eftersträvar och som i grunden bekämpas av olika slags extremister.
Vi vet inget om vem eller varför ännu. Om det var ett planerat och politiskt motiverat dåd eller om det låg ett personligt motiv bakom. Eller bådadera. Men vi har sett flera liknande dåd med fordon på olika platser i Europa den senaste tiden. Kapade fordon har visat sig vara ett förfärande dödligt vapen på platser där många människor passerar och rör sig.
Detta är dåd som har ett bestämt syfte. Det riktats mot den pluralism och tolerans vi eftersträvar och som i grunden bekämpas av olika slags extremister.
Våldet ska göra oss rädda. Provocera fram reaktioner som ökar konflikter mellan grupper, individer, regioner och länder. Och politiska reaktioner som bekräftar de föreställningar som från början motiverade våldet.
Det ligger en grundläggande visdom i Esaias Tegnérs rader i det Det eviga: »Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,/Det dör som en stormvind i öknen bort.«
Det är vackra ord. Men i dag ger de ingen tröst. Alla som känner eller har en anhörig som omkommit eller som blivit skadad är direkt berörda.
Resten av livet kommer såren från händelserna den 7 april 2017 att finnas kvar. Alla som på ett eller annat sätt har berörts av händelserna i Stockholm city har påverkats. Egentligen är hela Sverige i någon mening påverkat. Dådet riktas ytterst mot oss alla. Vi kommer att påminnas om tragedin varje gång vi rör oss i centrum och promenerar längs Drottninggatan.
Förra året var jag på besök i Paris. Det är en stad som drabbats av flera fruktansvärda terrordåd. Det fanns påfallande många poliser och militärer utrustade med automatvapen i gatuvimlet. Vid entréerna till butikerna genomsöktes väskorna av vakter. Är det en liknande utveckling vi kommer att få se i Sverige. En framtid med ökad polisnärvaro på offentliga platser? Rentav undantagstillstånd.
Våld är dessvärre en del av mänsklighetens historia. Det politiskt motiverade våldet har drabbat även Sverige de senaste decennierna. Morden på Olof Palme och Anna Lindh har inte skakat den svenska demokratin. Men har tvingat fram ett ökat fokus på säkerhet.
Men terrorn på Drottninggatan har ytterligare en rent djävulsk dimension. Det är ett oförutsägbart våld som kan inträffa var och när som helst. Och drabba vem som helst. Och som det aldrig fullt ut går att försvara sig mot.
Det riktar sig inte mot någon enskild politiker, politisk rörelse eller för den delen individ.
Det är ett blint våld som riktas sig mot den breda allmänheten och därmed oss alla. Därför har ni nu ett gemensamt ansvar. Sverige är i chock och sorg. Kollektiv sorg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
