Ledare Dagens slappa lagstiftning tillåter banker att ge bolån med ena handen, medan den andra paketerar om tusentals lån till derivat. En spekulationsdriven ekonomi som överhettas kan därmed utlösa en paralyserande bankkris. Snabba, spekulativa klipp – giftet i det finansiella systemet – måste regleras.
Under flera år har utvecklingen på bostadsmarknaden skapat »bubbelångest«, både hos låntagare och ekonomer. För vad händer om konjunkturen vänder, bopriserna faller och arbetslösheten ökar?
Storstädernas bostadsmarknader speglar den kluvna konjunkturen. En ny LO-rapport visar att fyra av sex hushåll inte har råd att hyra eller köpa bostad i landets storstäder. 93 procent av svenskarna bor i en kommun med bostadsbrist. Samtidigt lovar den blågröna koalitionen i huvudstaden att ombilda hyresrätter till bostadsrätter.
Något är snett. Men vem vill, liksom Family Guy-karaktären Buzz Killington, vara tjurig, mitt under festen?
Riksbanksdirektionens beslut om reporäntan under gårdagen väcker frågor. För även om beskedet blev oförändrad nivå om minus en halv procent reserverade sig två av ledamöterna.
Anledningen är, enligt vice riksbankschef Martin Flodén, inflationen och »den starka ekonomiska utvecklingen i Sverige och internationellt«. Riksbankens oenighet om reporäntan hänger ihop med ett större, strukturellt problem i samhällsekonomin. Beroendet av finanssektorns spekulation är både bräckligt och krisalstrande.
De senaste årens högkonjunktur kommer dessutom med en asterisk. Trots hög tillväxt är svensk arbetslöshet, 6,6 procent, faktiskt hög med historiska mått. Samtidigt har guldåren för näringslivet inte kommit alla till del när löntagarnas andel av vinsterna, löneandelen, fallit.
En spekulationsdriven ekonomi som överhettas kan utlösa en paralyserande bankkris
Eller som Lars Calmfors skrev tidigare i veckan: »löneökningarna är nu trots kraftig högkonjunktur bara cirka 2,5 procent per år. Frågan är om det inte är alltför lågt.«
Det i kombination med hushållens höga bolåneskulder – som ökat snabbare än både inkomster och BNP de senaste åren – är en potentiell krutdurk.
För omkring ett år sedan skrev Ulf Dahlsten, doktor i nationalekonomi, om Sveriges finansiella faror: »Det är typiskt för hur det brukar se ut just innan bubblor spricker«.
Han hade – och har – rätt.
Dagens slappa lagstiftning tillåter en bank att ge bolån med ena handen, medan den andra paketerar om tusentals lån till derivat. En spekulationsdriven ekonomi som överhettas kan därmed utlösa en paralyserande bankkris.
Vi måste inse att det behövs strukturella reformer av det finansiella systemet för att skydda samhällsnyttan. Högsta prioritet borde vara en brandvägg mellan affärs- och investmentbanker – så kallad bankdelning. Det i kombination med vässade krav på kapitaltäckning skulle skydda både låntagare och löntagare.
Det är knappast en radikal ståndpunkt. Både IMF och centralbankschefer är inne på liknande spår.
Finanssektorn kommer att protestera, liksom de politiska partier som flätat samman ideologin med den ekonomiska elitens intressen. Det hör liksom till.
Just därför är det så viktigt att ställa samhällsnytta mot snäva särintressen. Annars blir det alla vi andra som får plocka upp notan när festen är över.
Ekonomen Perry Mehring har kallat vår tids övertro på finansialiseringen av samhället för »illusionen om det verkliga«. Det är dags att skingra förtrollningen.
Ekonomin kan nämligen organiseras annorlunda. Snabba, spekulativa klipp, giftet i det finansiella systemet, kan regleras.
Vi kan skifta tillväxtens källor: från finanssektorns kvartalsjakt till hållbara, verkliga investeringar. Som skapar nya jobb. Som bygger hyresrätter utan att ditt boende bidrar till morgondagens kris. Och som prioriterar allmännyttiga behov framför finanssektorns farliga leklust.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
