Varje år misshandlas mellan 15 och 20 kvinnor till döds av sin partner i Sverige. Hälften av dem har sökt vård på grund av misshandeln.
Jag föreställer mig att många misshandlade kvinnor som söker sig till vården gärna hade svarat på frågor om våld, fått skadorna dokumenterade och blivit erbjudna hjälp och stöd.
Våld i nära relationer ger inte bara fysiska skador. Det kan handla om mag- och tarmbesvär, kronisk smärta, ångest, depression och allvarliga sömnproblem. Besvären har ofta pågått länge och är ofta diffusa.
Därför menade en grupp experter redan maj i år att det borde vara obligatoriskt i vården med att ställa frågor om våld i mötet med patienter. Att ställa frågan är en bit på vägen, ett led i ett långsiktigt och systematiskt arbete, påpekade de.
I igår rapporterade Sveriges Radio om professor Maaret Castréns studie om akutvårdpersonalens inställning till kvinnor som misshandlas. På Sveriges och Nordens största akutmottagning, Södersjukhuset, anser en tredjedel av personalen att en misshandlad kvinna har sig själv att skylla. Hälften av personalen på sjukhuset hade inte frågat kvinnor som kom in med skador om de var misshandlade. Bara var tionde misshandlad kvinna fick sina skador dokumenterade.
Castréns undersökning finns att läsa i antologin ”Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen” som går att ladda ner på Nationellt centrum för kvinnofrids hemsida. I antologin ger alla experter ett starkt stöd för att frågor om våld ska ställas rutinmässigt till alla kvinnor som söker vård.
Akutvårdspersonalens svar visar på allvarliga kunskapsbrister om och medvetenhet kring mäns våld mot kvinnor hos vårdpersonalen.
Chefläkaren på Södersjukhuset Anna Nygårdh menar att siffrorna inte på något sätt är unika, utan visar på den allmänna inställningen till mäns våld mot kvinnor i samhället i övrigt. Föreställningar som bygger på idén om ”passiva” kvinnor som är offer, eftersom de väljer att vara kvar i relationer där fysiskt och psykiskt misshandel är en del av livet.
Tyvärr tror jag att Nygårdh har rätt. Den allmänna bilden av kvinnor som lever med män som misshandlar är att kvinnorna har sig själva att skylla. ”Varför går hon inte?” är en vanlig fråga. Men den frågan utesluter hur fysiskt våld, hot om våld och systematisk terror i en relation bryter ned den som är utsatt.
Den frågan visar hur okunniga vi är om våldets mekanismer.
De känslor av skam och skuld som våldet framkallar gör att få kvinnor som utsätts för mäns våld öppet pratar om det med andra. Men många söker sig, som bekant, till sjukvården. Att göra frågor om våld till en del av vardagsarbetet för alla dem som möter utsatta personer i sitt yrke kan vara en viktig början.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
