Ledare Sedan talibanerna tog över makten i augusti förra året har de steg för steg gjort Afghanistan till ett fängelse för kvinnor. Hur tänker den svenska regeringen agera på förtrycket?

Att tiga om talibanernas löftesbrott sviker de kvinnor som i ett tilltagande mörker kämpar för att återfå rätten till skola, arbete och ett liv i frihet.

Kvinnoministeriet har förvandlats till Ministeriet för förebyggande av laster och främjande av dygder. Inga kvinnor jobbar kvar. Bilder och slagord som tidigare prydde väggarna har ersatts av affischer som visar hur kvinnor ska klä sig.

På radiostationen Kvinnornas röst är det enbart män i studion. Kvinnor får inte leda radiosändningar “eftersom det kan väcka lust hos de män som ringer in”.

I den brittiska dokumentären Talibanernas dolda krig mot kvinnorna från 2022 lyckas journalisten Ramita Navai med dold kamera avslöja talibanernas dubbelspel: För att inte förlora bistånd hävdar de att de värnar kvinnors rättigheter.
Men verkligheten är en annan. Alltfler kvinnorättsaktivister grips och försvinner spårlöst. Demonstrationer förbjuds, att röra sig ute blir alltmer riskfyllt. Det politiska livet är stängt, liksom flertalets möjligheter till arbete. Kvinnor som protesterar fängslas utan rättegång.

Åter piskas kvinnor offentligt för otrohet eller försök att rymma hemifrån 

Den 25 november, i går, inföll Orange Day, FN:s dag för att stoppa våld mot kvinnor.

Men, trots det stöd ett antal organisationer, inte minst Sida, ger känner Afghanistans kvinnor sig bortglömda av omvärlden.

I filmen Afghanistans kvinnor från 2019 får vi de senaste decenniernas våldsindränkta historia. Från 1960-talet med sin, jämfört med i dag, stora frihet ( i alla fall i Kabul) till läget 2019.

Då levde hoppet om politiska överenskommelser, kvinnor hade ministerposter och satt i parlamentet.

Sedan talibanerna tog över makten i augusti förra året har de steg för steg gjort landet till ett fängelse för kvinnor. Åter piskas kvinnor offentligt för otrohet eller försök att rymma hemifrån. Åter är burkan med sitt galler för ögonen plagget för dem som vågar sig ut. Afghanistan är nu det enda landet i världen där flickor förbjuds att gå i skolan från högstadiet. Nöjesfält och parker är förbjudet område för kvinnor. För att ta några exempel.

Ändå, mitt i mörkret, lever motståndet.

  • Ett underjordiskt nätverk med kvinnor som själva är hotade hjälper familjer som behöver gömma sig och fly.
  • En grupp kvinnor har de senaste månaderna deltagit i 52 demonstrationer för att flickskolorna ska få öppna igen. På kvinnodagen den 8 mars har de ett protestmöte, trots riskerna och hoten.

Arifa, en av aktivisterna, läser en dikt av den i Sverige bosatta poeten Sharif Saiidi. 

Kvinnor det är mörkt, så skrik

Vad kan bli bättre om ni är tysta?

Det enda ni har kvar är era röster

Om ni är tysta händer ingenting

Använd tråden i era röster

Och väv upprorets fana

Men hoppets låga flämtar allt svagare. Maryam, en av de många kvinnor som fängslades utan rättegång, har gett upp.

»Det finns inget hopp, ingen ljusning. Jag kan inte se några möjligheter här.»

Hur tänker då den svenska regeringen agera på förtrycket? Det kommer att klarna om några veckor, då Sida får sina instruktioner inför nästa år.

På Sidas hemsida den 5 augusti 2021 slog myndigheten fast att om talibanerna »skulle begränsa demokratiska principer och införa restriktioner för kvinnor är Sida beredda att ompröva eller och dra in biståndet till landet«.

Verkligheten i slutet av 2022 visar att inte på någon punkt som gäller flickors och kvinnors rättigheter uppfylls målen i regeringens strategi för bistånd till Afghanistan.

Protesterna under fotbolls-VM i Qatar demonstrerar tydligt den ovilja många människor känner inför auktoritära kulturer som förbjuder kvinnors frihet och allas rätt att älska den de vill.

Att göra ett fattigt land ännu fattigare är ingen lösning.

Men inget hjälper om rättigheter sopas under mattan. Kravlöshet bidrar snarare till att släcka kvinnors hopp.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena