Liv Beckström Listan på bristyrken i Sverige blir allt längre. Att regeringen då skär ner på yrkeshögskolan och arbetsrelaterad vuxenutbildning i budgeten är svårbegripligt.
Larmen om stillastående tåg, inställda bussar, stängda skolor, bemanningsbrist i välfärden, på byggen och fabriker, har blivit mer regel än undantag. Det fattas barnskötare, bussförare, elektriker, golvläggare, kockar, kyl- och värmepumpstekniker, lokförare, maskinoperatörer, medicinska sekreterare, vårdadministratörer, murare, målare, plåtslagare, svetsare, slaktare-styckare, skogsmaskinförare, undersköterskor och vvs-montörer, för att nämna några av bristyrkena på Arbetsförmedlingens listor. Hela Sverige ropar efter fler löntagare med yrkesutbildning.
Den nya regeringens inställning till arbetsmarknadsinriktad yrkesutbildning är verkligen obegriplig.
Statsminister Ulf Kristersson (M) konstaterade i regeringsförklaringen att behovet av kvalificerad arbetskraft är akut i många branscher« och att »yrkeshögskoleutbildningen förstärks med fokus på kvalitet.« Men när regeringsförklaringen förvandlats till budget blev »förstärkningen« istället kraftiga nedskärningar på vuxenutbildningen och arbetsmarknadsinriktad yrkesutbildning. Sammantaget för komvux/yrkesvux, yrkeshögskolan och folkhögskolan försvinner »lågt räknat« cirka 25 000 platser, enligt LO.
För yrkeshögskolan väntas antalet nya utbildningar som startas bli rekordlågt. Bara en ansökning av fem att bedriva yrkeshögskoleutbildning kommer kunna beviljas. Detta trots att nio av tio av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna leder till jobb. Arbetsgivarna är arga. »När man skär ned kapar man därmed medvetet näringslivets möjligheter till ny kompetens och tillväxt«, skriver företrädare för tåg-, bygg- och utbildningsbranschen i SvD (12 december 22) under rubriken Kristersson sviker löfte om yrkeshögskolan: «Det vi ser nu är en försvagning där kvaliteten får stå tillbaka.«
Den nya regeringens inställning till arbetsmarknadsinriktad yrkesutbildning är verkligen obegriplig. När ekonomin krymper och konjunkturen vänder nedåt väljer regeringen att minska resurserna till vuxenutbildning när de istället behövt öka. Som LO:s chefsekonom Laura Hartman påpekar i Dagens Industri (12 december) finns det »ingen inflationsrisk i att stärka tillgången på yrkesutbildad arbetskraft.« Tvärtom riskerar snabbt stigande efterfrågan på arbetskraft i många av de yrken som är kopplade till klimatomställning och elektrifiering att »bli den trånga sektor som sätter gränserna för ekonomins tillväxt framöver.«
Att låta människor förnya sin kunskap och kanske slå in på en ny yrkesbana, istället för att riskera arbetslöshet borde med andra ord vara ett vinna-vinna-projekt både för individer och samhälle. Mer än hälften av arbetskraften kommer att behöva om- eller uppskolning någon gång i arbetslivet, enligt vad arbetsgivarna uppger till World economic forum. Och tanken om det livslånga lärandet och vidareutbildning är en tung del av det nya huvudavtalet mellan parterna på arbetsmarknaden, som bland annat resulterat i det nya omställningstudiestödet.
Ett stöd med så förmånliga villkor att det nu finns mer än dubbelt så många sökande som platser och att pengarna redan är slut, rapporterar Sveriges Radio. Alltså borde 2023 passa perfekt för en riktig storsatsning på vuxenutbildningen. Överallt behöver vi lära nytt för att förlänga och förbättra vår förmåga. Samhället har ju redan investerat i människor, bostäder och utbildning. Att låta arbetslösa bli utan stöd till omställning är ett stort slöseri.
Nu bromsar ekonomin in och den nya regeringen målar framtiden i mörka färger. Men de gör väldigt lite för att motverka utvecklingen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
