Ledare Regeringens förslag om ändrad skolpeng är ett steg i rätt riktning. Kommunala skolor har utan tvekan ett större ansvar och därmed större kostnader än privata.
En stor dag för svensk skola! För första gången kom ett skarpt förslag för att jämna ut villkoren mellan kommunala och fristående skolor. En offensiv statsminister gav tyngd åt förslaget, som går ut på att kommuner ska beräkna de merkostnader de har för sitt större ansvar och dra av dem från det bidrag som kallas skolpeng, som finansierar de fristående skolorna.
Bakgrunden är att kommunen måste ordna skola till alla barn och i rimlig närhet till hemmet i hela kommunen, medan de fristående skolorna själva väljer var de etablerar sig och kan optimera storleken på skolan för bästa lönsamhet.
Likvärdighetsutredningen visade att kommunernas merkostnad för detta ansvar över tid är mellan 8 och 10 procent. Det kan jämföras med de 15 procent i extra skolpeng som var regel fram till när Carl Bildt och Beatrice Ask införde systemet. Regeringen väljer dock, precis som utredningen förslaget baseras på, att föreslå ett avdrag som ska beräknas och motiveras av respektive kommun istället för en fast procentsats som beslutas i riksdagen. Avdraget kommer sedan att kunna överklagas, vilket gör att det i praktiken kommer bli rättspraxis som till slut avgör hur stort avdraget blir.
Som en illustration av splittringen på den borgerliga sidan avfärdade Sabuni snabbt förslaget.
På många sätt skulle en av riksdagen fastställd procentsats vara enklare och tydligare. Risken med förslaget är att skolpengen nu också kommer att användas till rättsprocesser mot kommuner som vill göra avdrag. Vi ska dock komma ihåg att det inte bara är friskolor som kan komma att överklaga. Också de som tycker att avdraget blir för litet kan gå till domstol. Regeringen har också i sitt förslag med en skrivning om att Skolverket ska ta fram riktlinjer för hur avdraget ska beräknas. Det minskar riskerna för snåriga och svåröverskådliga kalkyler eller för kommuner som av ideologiska skäl inte vill ha lika villkor mellan kommunala och fristående skolor.
Nu återstår att se om regeringen får stöd i riksdagen. Skolborgarrådet i Stockholm, liberalernas Isabel Smedberg-Palmqvist, var snabbt ute och gav sitt stöd till förslaget och skrev att det var helt i linje med liberalernas politik. Som en illustration av splittringen på den borgerliga sidan avfärdade hennes partiledare Nyamko Sabuni nästan lika snabbt förslaget. Men hon får rimligen svårt att stå emot både landsmötesbeslut om differentierad skolpeng och landets tyngsta utbildningspolitiker utanför utbildningsdepartementet.
Att kommunerna själva ska få beräkna avdraget bör också göra det svårt för centerledningen att stå emot efter det smärre kommunuppror mot dagens system som den tvingades mota på stämman i höstas.
Friskolesidan i debatten är nu tydligt på defensiven. Timbros välfärdsansvarige kritiserar till exempel inte förslaget i sig utan anklagar regeringen för att hasta fram förslaget och tycker att Riksrevisionens granskning av skolpengen först borde inväntas. Det finns flera saker att säga om det argumentet.
För det första så visas tydligt i den utredning förslaget baseras på hur kommunernas merkostnader uppstår. Också Friskolornas Riksförbund bekräftar i sitt remissvar att utredningen har rätt och konstaterar att friskolornas ersättning per elev ”ökar om antalet elever i den kommunala skolan minskar”. Det är närmast exakt så som regeringen beskriver orättvisan i dagens system.
För det andra så är det en smula förvånande att en marknadsliberal tankesmedja behöver ta Riksrevisionen till hjälp för att räkna ut det här. En friskola kan välja att etablera sig där det finns ett tillräckligt stort och stabilt elevunderlag. En kommun måste driva skolor också där elevunderlaget är mindre eller varierar. Alla riktiga företagare förstår att kommunens kostnader per elev blir högre.
För det tredje så är det en riskfylld strategi som sannolikt vittnar om ett visst önsketänkande om Riksrevisionens granskning. Riksrevisionen granskar ”om systemet med skolpeng är ändamålsenligt för skolornas huvudmän och elever”. Det handlar alltså inte självklart bara om nivån på skolpeng för olika aktörer, utan Riksrevisionen kan faktiskt komma att ifrågasätta systemet med skolpeng i sig. Alltså om det överhuvudtaget är rimligt att ha en ersättning som baseras på antal elever.
Det senare vore en slutsats som i praktiken skulle dra undan mattan för dagens affärsmodell i friskolesektorn.
Mot regeringens förslag ställs nu många frågor och farhågor om nedlagda skolor och problem med att finansiera skollokaler. Den sortens risker kommer samhället kunna hantera. Som statsministern konstaterade har resten av världens länder klarat av att bygga ut skolor utan att ta in vinstdrivande aktörer i skolan. Det klarar vi också.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
