Rättegången mot Anna Odell handlar inte bara om hennes installation "Okänd kvinna". Den berör större frågor. En fällande dom kan få konsekvenser ingen räknat med.
Den 21 januari hämtades Odell av civila poliser på Västerbron i Stockholm. Passerande hade larmat då hon verkade vara på väg att hoppa. Hon stretade emot, var hal som en ål, när poliserna baxade in henne i bilen. Samma sak på psykakuten. Hon slog aldrig, hon bet inte, hon spottade inte på någon. Men med den strikta tolkning av våldsamt motstånd som gäller kommer hon säkert fällas.
Den principiellt viktiga åtalspunkten gäller "oredligt förfarande". En obskyr paragraf i brottsbalken som nästan aldrig används. Om Odell fälls på just den punkten kan det i värsta fall innebära slutet för wallrafferiet som journalistisk metod.
Oredligt förfarande definieras i paragrafen som ett vilseledande utan eget vinstintresse, men ska "förmå någon till handling" som "skadar den vilseledda". När lagen skrevs 1942 tänkte man varken på journalister eller konststudenter. Den skulle användas när man till exempel blev lurad "att köpa begravningskrans åt någon som inte är avliden".
1992 avslöjade den amerikanska tevekanalen ABC att en stor livsmedelskedja märkte om kött och tvättade det i kemikalier för det inte skulle verka gammalt. Två reportrar hade tagit anställning och smygfilmat på klassiskt wallraffmanér. Företaget väckte åtal och de fälldes till megaskadestånd efter en paragraf som motsvarar den svenska om oredligt förfarande. USA:s nyhetsredaktioner blev överrumplade och chockade. I en högre instans lyckades de, med minsta möjliga marginal, vända domen. Reportrarna friades.
Anna Odell avslöjade inga egentliga missförhållanden. Hennes konstverk berättade om en verklighet många har erfarenhet av men få insyn i. Det bör ha samma värde i offentligheten som stora avslöjanden. I sitt sommarprogram konstaterade P-O Enquist lakoniskt att han fick Augustpriset för sin berättelse om inspärrning på alkoholklinik, men att Odell blev åtalad för sin om psykakuten.
I USA har journalister och författare vid olika tillfällen spelat psykiskt sjuka på samma vis som Odell. Senast Norah Vincent i boken "Voluntary Madness". Så vitt jag vet har ingen åtalats. Läkare och vårdpersonal har säkert blivit arga. Men de har nog värdesatt den offentliga debatten högre än dåvarande överläkare David Eberhard på S:t Görans psykakut gjorde.
Domstolen kan hänvisa till grundlagen och Europakonventionen för att fria. Så skedde i fallet Åke Green. En sådan hänvisning kan också öppna för fällande dom utan påföljd. Men om Odell fälls för oredligt förfarande måste den lagparagrafen skrivas om så den används för det den var tänkt – hindra bedrägerier i begravningskransar – och inte för att disciplinera den offentliga debatten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
